Månadsarkiv: januari 2014

Emilia Andersson

Knut Olsson

Av Emilia Andersson

 

Knut Olsson

Knut Olsson

Under 1800-talet och 1900-talet skedde stora förändringar i Sverige och för Sveriges befolkning. De största förändringar som skedde var moderniseringen inom lantbruket och industrialismen. Folk tvingades ifrån sina hem och fick flytta närmare fabrikerna där jobb fanns.

Min släktning föddes 1827, för nästan 190 år sedan. Han var med om många av dessa stora förändringar som skedde och visste vad det innebar att växa upp och leva under den tiden. Mycket har förändrats från den tiden  när det gäller  att vara barn eller vuxen.

Den 2 november 1827 föddes i en liten by i Skåne, vid namn Baldringe, en liten pojke. Just denna pojke är min mormors farfar. Samma år, bara två dagar efter födelsen blev pojken döpt och fick namnet Knut Olsson. Knut växte upp på en gård, Baldringe torp. Yrkesvalet var givet eftersom hans föräldrar var bönder, lantbrukare. Som femtonåring, år 1862, började han jobba på en av granngårdarna som dräng. Varje anställningskontrakt varade antingen två eller fyra år och började och slutade exakt samma datum, efter två eller fyra år.  Anställningen avslutades vid Mickelsmäss den 29 september, från 1833 den 24 oktober[1].
Under sin ungdom fick han slita hårt och jobbade på många av de olika gårdarna runt omkring. Det var vanligt att som föräldrar skicka iväg sina barn för att jobba, tjäna pengar och lära sig om det hårda arbetet. För oftast räckte inte de inkomsterna som man själv hade på sin gård. En extra inkomst från ett av sina barn hjälpte på ekonomin.

Innan de moderna skiftesreformerna genomfördes i Sverige, la gårdarna närmare varandra. Oftast var det lite mindre gårdar och de la tätare ihop, som en liten by. För att det skulle bli jämnställt mellan gårdarna så hade det blivit bestämt att man skulle ha en bit åker på lite olika ställen runt omkring byn. Det kallades ägo system. Detta var på grund av åkrarnas olika skick. Visa hade lerjord, visa hade mycket sten och en annan hade kanske torrare jord.

 

Baldringe by 1761

Baldringe by 1761

Denna bild visar på ett bra sätt hur det kunde se ut, denna karta är över Baldringe by i Baldringe socken från 1761, där mina förfärder växte upp.

Som lantbrukare fick man alltså slita mycket, det är stor skillnad från dagens jordbrukssamhälle. Utan dagens maskiner eller el, kunde det leda till långa arbetsdagar på över 12 timmar. När man var klar med arbetet ute på åkrarna och med djuren väntade mer slitsamt arbete inne i huset. Även kunde det i vissa perioder vara brist på mat och hela familjen fick gå och lägga sig hungriga.

1875 blev Knut arrendator för Baldringe torp 20 och den gården skulle bli en familjegård i många år framöver. Samma år, 1875 gifte han sig med sin Sissela den 10 april. Endast Knuts svärmor var närvarande gäst.

Ett år efter vigselen fick de deras första barn, Anna, men hon dog tyvärr bara två år gammal. Ett år efter deras dotters bortgång fick de deras andra barn, Ola. Deras tredje barn döpte de även till Anna, på denna tid var det vanligt att om ett barn gick bort döpte man nästa barn i samma namn.
1883 föddes Nils min mormors far. De fick ytterligare två barn senare och en fosterdotter att ta hand om. En stor familj var mycket vanligt, för att säkra en arvtagare till gården, som kunde ta hand om föräldrarna och gården när de blev äldre eller om de blev sjuka. En annan stor anledning var bristen på preventivmedel.

Nils blev liksom sin far ordförande i brandstodskommittéen i Baldringe socken mellan 1884 och 1914. Hans far dog 1880 på grund av lunginflammation. Nils satt som ordförande i brandstodskommittén mellan 1915 och 1951.

Knut dog den 19 februari 1927. Han blev 80 år. En väldigt hög ålder, för att ha slitet hela livet och det hårda livet man levde. Många blev inte ens hälften så gamla.

År1917 tog Nils och hans fru Anna över Baldringetorp efter Knut och drev den framåt. I samma ihärdiga tempo och med samma goda anda. De fick fyra barn, ett av dem är min mormor, Lilly. Att vara ett barn i början på 1900-talet kunde vara rätt slitsamt, man fick växa upp snabbare än vad barnen i dagens samhälle är tvungna till. Hon föddes 1926 och under hennes uppväxt fungerade vardagen lite annorlunda mot vad den gör idag.

Hennes dag började tidigt, ungefär runt 05.00. En mättande frukost var viktigt, havregrynsgröt med sirap, smörgås och ett glas mjölk från den egna gården. I med att det inte fanns kylskåp, förvarade man kylvarorna i källaren och i skafferiet i stora vattenbaljor. Kött som man fick när man slaktade, saltade man hemma och sedan skickades de i väg det för att få det rökt. Man konserverade även mycket mat, med en konserveringapparat,  t.ex. stekta köttbullar, kottletter sedan förvarade man burkarna svalt. De hade ingen el och fick därför elda i spisen.

 

Hennes far, Nils eller drängen mjölkade inte korna, det fick hennes mor göra eller min mormor själv när hon var lite äldre, då det ansågs vara ett kvinnogöra Varje morgon skulle mjölkkannorna köras ut till vägen tidigt där de skulle bli hämtade. På vintern var det helt mörkt när man körde, det var vanligt att man bara hade ljuslyktor på finvagnen som man körde med när man skulle bort. Hon berättade att man ofta inte kunde se var man körde men hästarna visste vägen och lede ut en till den stora vägen.
Mitt på förmiddagen, vid klockan tio var det vanligt att man drack förmiddagskaffe och åt en smörgås. Annars blev det för långt tid mellan frukost och lunch i med att man gick upp så tidigt.

Från tiden då min mormors farfar levde och fram till nu har det skett massiva förändringar. Inom tekniken, jordbruket och vardagen, framförallt sättet som vi lever på.
Som min mormor berättade för mig att det inte hade el när hon var liten och idag ser vi det som en självklarhet och vi blir nästan helt ifrån oss och inte riktigt vet vad vi ska göra när det blir strömavbrott.

De fick vara med om så mycket nytt, saker som var helt ofattbara i deras ögon då. Alla tekniska saker som har underlättat idag och kanske de mindre nödvändiga sakerna.

Tänk när elektricitet kom och man kunde ha tänt och ljust på kvällen. Hur mycket det underlättade, bara trycka på en knapp så var det som dag igen.  När teven kom och efter några år blev utvecklad till färg tve och nu kan man se i 3D hemma i sitt eget vardagsrum.

Mobiltelefonen som man fick bära i en resväska stor och tung som en tegelsten och nu är de lätta och ha med sig, de flesta har hela livet på den. Snart kan man göra allt förutom att ringa, det är så mycket bra och roliga (vis lite onödiga) saker och appar som man kan fylla telefonen med.

Tänka sig när alla denna nya teknik kom, de måste vara helt otroligt och ofattbart. Mycket att ta in och allt blev som att lära sig på nytt!

Inom jordbruket har det förbättrats mycket när maskinerna uppfanns. Man behövde inte längre gå med häst eller förhand och fixa på åkrarna. Om man skulle bort kunde man ta bilen som gick mycket snabbare istället för att åka häst och vagn.

Men alla hade inte råd att köpa de nya maskinerna när de kom, som t.ex. bil, traktor, tröska. Det var då det lönade sig att ha gårdarna nära varandra så man kunde låna eller hyra, kanske till och med köpa en traktor tillsammans så man kunde hjälpas åt, för detta var något som alla skulle känna på. Både i tid och man sparade även på kroppen, man förstörde inte längre händer och rygg på samma sätt som innan. Idag finns det maskiner till allt, nu kan man nästan slippa att göra något för hand. Man slipper mjölka förhand, det gör robotar och man kan mata sina djur automatiskt.

De små gårdarna som fanns hade inte överlevt nu, om man ska leva på sin gård med enbart den inkomsten måste man ha en stor gård med många djur och mycket mark. Därför finns det färre gårdar men mycket större än vad de var innan. Många bönder har ett annat jobb också och har gården som ett extra jobb för att klara det ekonomiskt.

Det är även många i Sverige som har djur som en hobby på fridtiden, hästar, hundar eller katter är de vanligaste. Djuren används mer som sällskap eller som utställnings djur. För att man ska kunna avla på dem eller använda de till agility eller tävlingar för att känna pengar.

 

1901 infördes allmän värnplikt och den varade enda fram till 2011. Nästan i hundra år varade plikten att alla män skulle göra lumpen och vara beredda på att försvara Sverige fall det skulle bli krig. Sverige som idag räknas som ett neutralt land har tagit tillbaka värnplikten på grund av att riksdagen inte tror att det behövs på samma sätt som förut, de ser inga stora hot mot Sverige. Fall något skulle hända är det yrkesmilitärerna, försvarsmakten som ska hålla läget lugnt. Försvarsmakten är även med nere i krigsländer och försöker rädda de oskyldiga och försöka skapa fred. När värnplikten kom försvann även ”utbildningen” som kallades ”lumpen” nu heter det istället GMU (grundläggande militär utbildning)och är bara på tre månader istället för elva som förut, men tiderna har skiftat på längden av utbildningen.

I min släkt har det varit väldigt högtidigt med militären. Morfar visade alltid kort och någon artikel när han gjorde lumpen, han är alltid lika stolt som mormor att visa de ståtliga bilderna på honom i uniform. Även bilder på mormors far, Nils och hennes farfar Knut.  Kriget och militären har förändrats mycket sen 1827 då min mormors farfar föddes.

Min skäkt har varit med om de stora krigen från 1827 och framåt, t.ex. första världskriget, andra världskriget och kalla kriget. Sverige har försökt att hålla sig neutralt och inte letat konflikter för att inte skapa fiender.

Tillbaka till lantbruket och en ny generation, 1951 tog min mormor och morfar över min mormors familjegård. Då hade utvecklingen gått långt fram med tekniken med lantbruket och modereringen hade kommit igång. Mormor och morfar träffades när de var väldigt unga. Men det tog nästan åtta år innan de fick min morbror och sex år senare fick de min mamma.

När jag och min syster föddes valde min mormor och morfar att flytta ifrån familjegården i Baldringe. Det är så mycket som har hänt och skett sen 200 år tillbaka. Mycket historier och minnen som har aldrig har blivit berättade och har glömts bort. Men det är en del av det som finns kvar än idag.

 

Sofie Larsen

Min morfars liv

Av Sofie Larsen

Bild av Hans Andersson på ålderns höst

Bild av Hans Andersson på sin ålderns höst

Hans Andersson är den äldsta personen som någon i min släkt kan relatera till. Han är min mormors morfar. I och med att han är min mormors morfar vet jag inte mycket om hans barndom eller uppväxt, utan det jag vet om Hans utspelar sig under den sista delen av hans liv.

Året 1872

För 141 år sedan började man trycka frimärken i pressar, den första kvinnan tar studenten i Sverige och i Malmö öppnar Cloetta sin första fabriksmässiga chokladframställning.  Samma år föds den svenska kompositören Hugo Alfvén och den danska prinsen, som senare blev den norska kungen Håkon VII.

Då föddes även en man som jag inte känner och aldrig att träffa. En man som trots detta betyder mycket för mig, för jag har en del av hans gener i mig. Kanske är det just den genen som gör att jag är jag. Den första december 1872 födds denna person, och blir döpt till Hans Andersson.

Slutet av 1800-talet

Hans föddes som sagt 1872 i en liten ort som heter Hardeberga i Skåne, men hans föräldrar Anders Trulsson och Sissa Pärsson flyttade snabbt efter Hans födsel  till Svenstorp. I Svenstorp växte Hans upp och det var även där han fick möjligheten att gå i skolan.

När Hans hade gått klart skolan började han jobba som dräng på en bondgård.

 

Kvarnen i Svenstorp

Kvarnen i Svenstorp [1]

När Hans började jobba inom lantbruk, befann sig jordbruket mitt uppe i en stor förändringsprocess. Jordbruket höll nämligen på att förändras från kollektivt brukande i byalag till enskilt ägande, genom laga skiftet. Man ville få bort de stora allmänna bitarna som skog och allmänningen där alla fick utnyttja till betesmark eller för att hämta ved, och istället göra det till odlingsmark. Då kunde varje bonde få större mark att odla på och investera i jordbruksmaskiner. Dessa maskiner gjorde att det inte alls behövdes lika många människor ute på gårdarna som tidigare och man tvingades flytta till de större städerna där det fanns jobb.Kanske var just detta, anledningen till varför Hans 1897 flyttade in till Lund och började jobba som vaktmästare på Kulturen.Kulturhistoriska föreningen

Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige grundades 1882 av Georg Karlin och några av hans studiekamrater. Under de första åren hade föreningen museiliknande verksamhet i flera olika lokaler, men 1890 köptes den fastighet som idag kallas Herrehuset, med ett stort bostadshus, damm, trädgård och lusthus. Bostadshuset gavs en ny barockfasad och ett antal andra byggnader flyttades till området. Fyra av dessa berättade om det gamla riksdagssystemet indelat i adel, präster, borgare och bönder. 1892 invigdes Kulturen som Sveriges och världens andra friluftsmuseum efter Skansen i Stockholm. I byggnaderna visades samlingarna ordnade efter olika teman.[2]

Början av 1900-talet

Hans är 28 år 1900, han har redan hunnit gifta sig med sin fru Johanna, skaffat två barn och ett tredje är snart på väg. En driftig omtyckt karl som till och med hade hunnit bygga sig ett eget hus på Stadsbudsgatan i Lund som han döpte till Solhem. Ett stort hus med en stor fin trädgård, där man hade många stora och fina hallon, vinbär och päron buskar och träd. Han hade också byggt ett uthus där man hade kaniner och höns. Hans och hans familj levde väldigt bra då de aldrig hade några större problem med ekonomin och de hade alltid mat på bordet. Med tanke på att Lund var en väldigt stor stad så fanns det stadsdelar med väldigt stora fattigdoms problem som tex.  Nöden där det framförallt gick kvinnor och barn runt på gatorna och svalt, då de inte hade råd att skaffa sig mat.

I början av 1900-talet var det stor bostadsbrist i Sverige framför allt i Stockholm. Detta kände man även av i Lund, där Hans vid den tiden nästan precis hade byggt ett hus. För han och hans familj bodde nämligen inte själva i huset. Han delade upp huset i fyra lägenheter, han och hans familj bodde i en och resten hyrde han ut. Men han var väldigt noga med vem som var hyresgäst och vem som var ägaren. Han lät inte hyresgästerna befinna sig i hans stora trädgård med alla grödorna, utan de fick utnyttja en liten gräsplätt med en bänk på framsidan av huset. Dock var inte trångboddheten i Lund lika grym som den var i Stockholm, där tio personer kunde bo i en etta.  Hans och hans familj hade det väldigt bra på den fronten då de bodde som mest sex personer i en trea.

Jag tror att andledningen till att Hans valde att bygga sitt hus i Lund var för att Lund var redan då en stor industristad. Man hade tryckerier, färgerier, tobaksfabrik, pianofabrik och garverier. Alltså tror jag han stannade kvar för att det fanns gott om jobb.

 

Hans som stadsbud

Hans som stadsbud

1903 blev jobb en stor fråga för Hans då han avslutade sin tjänst som vaktmästare på Kulturen i Lund och blev medlem i stadsbudsföreningen nr 1 i Lund. Han jobbade som stadsbud i hela 44 år för att sedan dra sig tillbaka. Då hade han blivit för gammal, eller som man skulle kallat det idag, han fick gå i pension. Om man hade översatt vad ett stadsbud var för något så kan man säga att det var dåtidens flyttgubbar. Fast det var så klart väldigt mycket mer slitsamt på den tiden då man inte hade någon mindre lastbil med en upp och ner sänkbar platta. Han fick istället köra runt med häst och vagn och fick bära massor med tunga grejer.

Några år senare,1911 blev han också ledamot av kyrkoområdet St. Peters klosterförsamling. Hans var en väldigt snäll och givmild person och enligt min mormor var han hela gatans morfar. Att vara hela gatans morfar var nog en stor anledning till att han 10 år senare blev vald till kyrkovärd. I tio år var han kyrkovärd och då var han med och bl.a. restaurerade Klosterkyrkan i Lund där man byggde till en sakristia i norra delen av kyrkan.

Världskrigen

Hans hann uppleva två världskrig. Jag kan tänka mig vilken skräck man ständigt levde med under dessa år. Hans blev aldrig inblandad i något av dessa krig då han varken var soldat eller sjukvårdare. Trots alla hemskheter som hände i världen så tror jag att detta var en ganska bra tid speciellt under andra världskriget då alla hans fem barn var vuxna och han började få barnbarn.

Första världskriget och dess kyttegravskrig drog med sig hela 8 miljoner soldater på fyra år. Då är det bara soldater som innefattas av den summan. Tänk alla andra människor runt omkring kriget. Andra världskriget var inte heller mycket bättre, det är det kriget i världshistorien som flest människor har dött i.

Lyckligt vis var Sverige ”neutralt” i krigen och man slapp allt elände som fanns runt om i världen. Men Lund blev ändå lite inblandat i det hela. Ett engelskt flygplan släppte den 18 november 1943  en bomb rakt ner i Bröderna Hanssons trädgårdsmästeri. Orsaken till att de engelska piloterna släppte bomben just där var för att de såg ett blänkande skimmer nere på marken och trodde att det var en sjö. De behövde inte bomben längre och ville göra sig av med den i sjön.  Anledningen till att engelsmännen trodde att det var en sjö var för att det var soligt ute och solen reflekterade på växthusets glas vilket gjorde att det tydligen såg ut som en sjö.

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund 1943 sa följande om händelsen i tidningen:

 

”Redan en kvart över nio på kvällen meddelade SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund att ett främmande flygplan flög in över staden i låg höjd och fångades in av tre strålkastare. Flygplanet fortsatte in norrut över bangården där det fällde ungefär 50 brandbomber. Som genom ett under orsakades ingen större skada på vare sig människor eller materiel utan endast ett par smärre tågförseningar”

Slutet av berättelsen

Den 1 april 1954 tar Hans sitt sista andetag. Dödsorsaken var lunginflammation. Hans hann vara med i en tid där det hände massor med saker och samhället utvecklades enormt.

Han hann vara med om att ett av världens största och lyxigaste skepp Titanic byggdes, han hann även vara med om att det sjönk. Han hann säkert lyssna på en LP skiva, sätta in sina matvaror i ett kylskåp istället för att ha dem i skafferiet i farstun, vara med när det första nobelpriset delades ut i Stockholm, tvätta den första tvätten i en elektrisk tvättmaskin, se någon köra en bil och vara med om två krig.

Medellivslängden i Sverige 1954 var ca 70 år. Hans blev 81 år alltså 11 år mer än medellivslängden. Han hade ett litet knep för att leva länge och det var att ta en sup, äta rökat fläsk och snusa generalsnus varje dag. Kanske hjälpte det, han levde i alla fall längre än sin fru Johanna som dog när hon var 60 år.

 

 

Hans Anderssons dödsannons

Hans Anderssons dödsannons

Källor:

 

Informationsverige.se, Bilderisyd.se, Forum.skalman.nu, Min och din historia häfte, Ne.se och min mormor Ingrid Bengtsson. Bilder i familjens ägo.