Alla inlägg av admin

Emilia Andersson

Knut Olsson

Av Emilia Andersson

 

Knut Olsson

Knut Olsson

Under 1800-talet och 1900-talet skedde stora förändringar i Sverige och för Sveriges befolkning. De största förändringar som skedde var moderniseringen inom lantbruket och industrialismen. Folk tvingades ifrån sina hem och fick flytta närmare fabrikerna där jobb fanns.

Min släktning föddes 1827, för nästan 190 år sedan. Han var med om många av dessa stora förändringar som skedde och visste vad det innebar att växa upp och leva under den tiden. Mycket har förändrats från den tiden  när det gäller  att vara barn eller vuxen.

Den 2 november 1827 föddes i en liten by i Skåne, vid namn Baldringe, en liten pojke. Just denna pojke är min mormors farfar. Samma år, bara två dagar efter födelsen blev pojken döpt och fick namnet Knut Olsson. Knut växte upp på en gård, Baldringe torp. Yrkesvalet var givet eftersom hans föräldrar var bönder, lantbrukare. Som femtonåring, år 1862, började han jobba på en av granngårdarna som dräng. Varje anställningskontrakt varade antingen två eller fyra år och började och slutade exakt samma datum, efter två eller fyra år.  Anställningen avslutades vid Mickelsmäss den 29 september, från 1833 den 24 oktober[1].
Under sin ungdom fick han slita hårt och jobbade på många av de olika gårdarna runt omkring. Det var vanligt att som föräldrar skicka iväg sina barn för att jobba, tjäna pengar och lära sig om det hårda arbetet. För oftast räckte inte de inkomsterna som man själv hade på sin gård. En extra inkomst från ett av sina barn hjälpte på ekonomin.

Innan de moderna skiftesreformerna genomfördes i Sverige, la gårdarna närmare varandra. Oftast var det lite mindre gårdar och de la tätare ihop, som en liten by. För att det skulle bli jämnställt mellan gårdarna så hade det blivit bestämt att man skulle ha en bit åker på lite olika ställen runt omkring byn. Det kallades ägo system. Detta var på grund av åkrarnas olika skick. Visa hade lerjord, visa hade mycket sten och en annan hade kanske torrare jord.

 

Baldringe by 1761

Baldringe by 1761

Denna bild visar på ett bra sätt hur det kunde se ut, denna karta är över Baldringe by i Baldringe socken från 1761, där mina förfärder växte upp.

Som lantbrukare fick man alltså slita mycket, det är stor skillnad från dagens jordbrukssamhälle. Utan dagens maskiner eller el, kunde det leda till långa arbetsdagar på över 12 timmar. När man var klar med arbetet ute på åkrarna och med djuren väntade mer slitsamt arbete inne i huset. Även kunde det i vissa perioder vara brist på mat och hela familjen fick gå och lägga sig hungriga.

1875 blev Knut arrendator för Baldringe torp 20 och den gården skulle bli en familjegård i många år framöver. Samma år, 1875 gifte han sig med sin Sissela den 10 april. Endast Knuts svärmor var närvarande gäst.

Ett år efter vigselen fick de deras första barn, Anna, men hon dog tyvärr bara två år gammal. Ett år efter deras dotters bortgång fick de deras andra barn, Ola. Deras tredje barn döpte de även till Anna, på denna tid var det vanligt att om ett barn gick bort döpte man nästa barn i samma namn.
1883 föddes Nils min mormors far. De fick ytterligare två barn senare och en fosterdotter att ta hand om. En stor familj var mycket vanligt, för att säkra en arvtagare till gården, som kunde ta hand om föräldrarna och gården när de blev äldre eller om de blev sjuka. En annan stor anledning var bristen på preventivmedel.

Nils blev liksom sin far ordförande i brandstodskommittéen i Baldringe socken mellan 1884 och 1914. Hans far dog 1880 på grund av lunginflammation. Nils satt som ordförande i brandstodskommittén mellan 1915 och 1951.

Knut dog den 19 februari 1927. Han blev 80 år. En väldigt hög ålder, för att ha slitet hela livet och det hårda livet man levde. Många blev inte ens hälften så gamla.

År1917 tog Nils och hans fru Anna över Baldringetorp efter Knut och drev den framåt. I samma ihärdiga tempo och med samma goda anda. De fick fyra barn, ett av dem är min mormor, Lilly. Att vara ett barn i början på 1900-talet kunde vara rätt slitsamt, man fick växa upp snabbare än vad barnen i dagens samhälle är tvungna till. Hon föddes 1926 och under hennes uppväxt fungerade vardagen lite annorlunda mot vad den gör idag.

Hennes dag började tidigt, ungefär runt 05.00. En mättande frukost var viktigt, havregrynsgröt med sirap, smörgås och ett glas mjölk från den egna gården. I med att det inte fanns kylskåp, förvarade man kylvarorna i källaren och i skafferiet i stora vattenbaljor. Kött som man fick när man slaktade, saltade man hemma och sedan skickades de i väg det för att få det rökt. Man konserverade även mycket mat, med en konserveringapparat,  t.ex. stekta köttbullar, kottletter sedan förvarade man burkarna svalt. De hade ingen el och fick därför elda i spisen.

 

Hennes far, Nils eller drängen mjölkade inte korna, det fick hennes mor göra eller min mormor själv när hon var lite äldre, då det ansågs vara ett kvinnogöra Varje morgon skulle mjölkkannorna köras ut till vägen tidigt där de skulle bli hämtade. På vintern var det helt mörkt när man körde, det var vanligt att man bara hade ljuslyktor på finvagnen som man körde med när man skulle bort. Hon berättade att man ofta inte kunde se var man körde men hästarna visste vägen och lede ut en till den stora vägen.
Mitt på förmiddagen, vid klockan tio var det vanligt att man drack förmiddagskaffe och åt en smörgås. Annars blev det för långt tid mellan frukost och lunch i med att man gick upp så tidigt.

Från tiden då min mormors farfar levde och fram till nu har det skett massiva förändringar. Inom tekniken, jordbruket och vardagen, framförallt sättet som vi lever på.
Som min mormor berättade för mig att det inte hade el när hon var liten och idag ser vi det som en självklarhet och vi blir nästan helt ifrån oss och inte riktigt vet vad vi ska göra när det blir strömavbrott.

De fick vara med om så mycket nytt, saker som var helt ofattbara i deras ögon då. Alla tekniska saker som har underlättat idag och kanske de mindre nödvändiga sakerna.

Tänk när elektricitet kom och man kunde ha tänt och ljust på kvällen. Hur mycket det underlättade, bara trycka på en knapp så var det som dag igen.  När teven kom och efter några år blev utvecklad till färg tve och nu kan man se i 3D hemma i sitt eget vardagsrum.

Mobiltelefonen som man fick bära i en resväska stor och tung som en tegelsten och nu är de lätta och ha med sig, de flesta har hela livet på den. Snart kan man göra allt förutom att ringa, det är så mycket bra och roliga (vis lite onödiga) saker och appar som man kan fylla telefonen med.

Tänka sig när alla denna nya teknik kom, de måste vara helt otroligt och ofattbart. Mycket att ta in och allt blev som att lära sig på nytt!

Inom jordbruket har det förbättrats mycket när maskinerna uppfanns. Man behövde inte längre gå med häst eller förhand och fixa på åkrarna. Om man skulle bort kunde man ta bilen som gick mycket snabbare istället för att åka häst och vagn.

Men alla hade inte råd att köpa de nya maskinerna när de kom, som t.ex. bil, traktor, tröska. Det var då det lönade sig att ha gårdarna nära varandra så man kunde låna eller hyra, kanske till och med köpa en traktor tillsammans så man kunde hjälpas åt, för detta var något som alla skulle känna på. Både i tid och man sparade även på kroppen, man förstörde inte längre händer och rygg på samma sätt som innan. Idag finns det maskiner till allt, nu kan man nästan slippa att göra något för hand. Man slipper mjölka förhand, det gör robotar och man kan mata sina djur automatiskt.

De små gårdarna som fanns hade inte överlevt nu, om man ska leva på sin gård med enbart den inkomsten måste man ha en stor gård med många djur och mycket mark. Därför finns det färre gårdar men mycket större än vad de var innan. Många bönder har ett annat jobb också och har gården som ett extra jobb för att klara det ekonomiskt.

Det är även många i Sverige som har djur som en hobby på fridtiden, hästar, hundar eller katter är de vanligaste. Djuren används mer som sällskap eller som utställnings djur. För att man ska kunna avla på dem eller använda de till agility eller tävlingar för att känna pengar.

 

1901 infördes allmän värnplikt och den varade enda fram till 2011. Nästan i hundra år varade plikten att alla män skulle göra lumpen och vara beredda på att försvara Sverige fall det skulle bli krig. Sverige som idag räknas som ett neutralt land har tagit tillbaka värnplikten på grund av att riksdagen inte tror att det behövs på samma sätt som förut, de ser inga stora hot mot Sverige. Fall något skulle hända är det yrkesmilitärerna, försvarsmakten som ska hålla läget lugnt. Försvarsmakten är även med nere i krigsländer och försöker rädda de oskyldiga och försöka skapa fred. När värnplikten kom försvann även ”utbildningen” som kallades ”lumpen” nu heter det istället GMU (grundläggande militär utbildning)och är bara på tre månader istället för elva som förut, men tiderna har skiftat på längden av utbildningen.

I min släkt har det varit väldigt högtidigt med militären. Morfar visade alltid kort och någon artikel när han gjorde lumpen, han är alltid lika stolt som mormor att visa de ståtliga bilderna på honom i uniform. Även bilder på mormors far, Nils och hennes farfar Knut.  Kriget och militären har förändrats mycket sen 1827 då min mormors farfar föddes.

Min skäkt har varit med om de stora krigen från 1827 och framåt, t.ex. första världskriget, andra världskriget och kalla kriget. Sverige har försökt att hålla sig neutralt och inte letat konflikter för att inte skapa fiender.

Tillbaka till lantbruket och en ny generation, 1951 tog min mormor och morfar över min mormors familjegård. Då hade utvecklingen gått långt fram med tekniken med lantbruket och modereringen hade kommit igång. Mormor och morfar träffades när de var väldigt unga. Men det tog nästan åtta år innan de fick min morbror och sex år senare fick de min mamma.

När jag och min syster föddes valde min mormor och morfar att flytta ifrån familjegården i Baldringe. Det är så mycket som har hänt och skett sen 200 år tillbaka. Mycket historier och minnen som har aldrig har blivit berättade och har glömts bort. Men det är en del av det som finns kvar än idag.

 

Sofie Larsen

Min morfars liv

Av Sofie Larsen

Bild av Hans Andersson på ålderns höst

Bild av Hans Andersson på sin ålderns höst

Hans Andersson är den äldsta personen som någon i min släkt kan relatera till. Han är min mormors morfar. I och med att han är min mormors morfar vet jag inte mycket om hans barndom eller uppväxt, utan det jag vet om Hans utspelar sig under den sista delen av hans liv.

Året 1872

För 141 år sedan började man trycka frimärken i pressar, den första kvinnan tar studenten i Sverige och i Malmö öppnar Cloetta sin första fabriksmässiga chokladframställning.  Samma år föds den svenska kompositören Hugo Alfvén och den danska prinsen, som senare blev den norska kungen Håkon VII.

Då föddes även en man som jag inte känner och aldrig att träffa. En man som trots detta betyder mycket för mig, för jag har en del av hans gener i mig. Kanske är det just den genen som gör att jag är jag. Den första december 1872 födds denna person, och blir döpt till Hans Andersson.

Slutet av 1800-talet

Hans föddes som sagt 1872 i en liten ort som heter Hardeberga i Skåne, men hans föräldrar Anders Trulsson och Sissa Pärsson flyttade snabbt efter Hans födsel  till Svenstorp. I Svenstorp växte Hans upp och det var även där han fick möjligheten att gå i skolan.

När Hans hade gått klart skolan började han jobba som dräng på en bondgård.

 

Kvarnen i Svenstorp

Kvarnen i Svenstorp [1]

När Hans började jobba inom lantbruk, befann sig jordbruket mitt uppe i en stor förändringsprocess. Jordbruket höll nämligen på att förändras från kollektivt brukande i byalag till enskilt ägande, genom laga skiftet. Man ville få bort de stora allmänna bitarna som skog och allmänningen där alla fick utnyttja till betesmark eller för att hämta ved, och istället göra det till odlingsmark. Då kunde varje bonde få större mark att odla på och investera i jordbruksmaskiner. Dessa maskiner gjorde att det inte alls behövdes lika många människor ute på gårdarna som tidigare och man tvingades flytta till de större städerna där det fanns jobb.Kanske var just detta, anledningen till varför Hans 1897 flyttade in till Lund och började jobba som vaktmästare på Kulturen.Kulturhistoriska föreningen

Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige grundades 1882 av Georg Karlin och några av hans studiekamrater. Under de första åren hade föreningen museiliknande verksamhet i flera olika lokaler, men 1890 köptes den fastighet som idag kallas Herrehuset, med ett stort bostadshus, damm, trädgård och lusthus. Bostadshuset gavs en ny barockfasad och ett antal andra byggnader flyttades till området. Fyra av dessa berättade om det gamla riksdagssystemet indelat i adel, präster, borgare och bönder. 1892 invigdes Kulturen som Sveriges och världens andra friluftsmuseum efter Skansen i Stockholm. I byggnaderna visades samlingarna ordnade efter olika teman.[2]

Början av 1900-talet

Hans är 28 år 1900, han har redan hunnit gifta sig med sin fru Johanna, skaffat två barn och ett tredje är snart på väg. En driftig omtyckt karl som till och med hade hunnit bygga sig ett eget hus på Stadsbudsgatan i Lund som han döpte till Solhem. Ett stort hus med en stor fin trädgård, där man hade många stora och fina hallon, vinbär och päron buskar och träd. Han hade också byggt ett uthus där man hade kaniner och höns. Hans och hans familj levde väldigt bra då de aldrig hade några större problem med ekonomin och de hade alltid mat på bordet. Med tanke på att Lund var en väldigt stor stad så fanns det stadsdelar med väldigt stora fattigdoms problem som tex.  Nöden där det framförallt gick kvinnor och barn runt på gatorna och svalt, då de inte hade råd att skaffa sig mat.

I början av 1900-talet var det stor bostadsbrist i Sverige framför allt i Stockholm. Detta kände man även av i Lund, där Hans vid den tiden nästan precis hade byggt ett hus. För han och hans familj bodde nämligen inte själva i huset. Han delade upp huset i fyra lägenheter, han och hans familj bodde i en och resten hyrde han ut. Men han var väldigt noga med vem som var hyresgäst och vem som var ägaren. Han lät inte hyresgästerna befinna sig i hans stora trädgård med alla grödorna, utan de fick utnyttja en liten gräsplätt med en bänk på framsidan av huset. Dock var inte trångboddheten i Lund lika grym som den var i Stockholm, där tio personer kunde bo i en etta.  Hans och hans familj hade det väldigt bra på den fronten då de bodde som mest sex personer i en trea.

Jag tror att andledningen till att Hans valde att bygga sitt hus i Lund var för att Lund var redan då en stor industristad. Man hade tryckerier, färgerier, tobaksfabrik, pianofabrik och garverier. Alltså tror jag han stannade kvar för att det fanns gott om jobb.

 

Hans som stadsbud

Hans som stadsbud

1903 blev jobb en stor fråga för Hans då han avslutade sin tjänst som vaktmästare på Kulturen i Lund och blev medlem i stadsbudsföreningen nr 1 i Lund. Han jobbade som stadsbud i hela 44 år för att sedan dra sig tillbaka. Då hade han blivit för gammal, eller som man skulle kallat det idag, han fick gå i pension. Om man hade översatt vad ett stadsbud var för något så kan man säga att det var dåtidens flyttgubbar. Fast det var så klart väldigt mycket mer slitsamt på den tiden då man inte hade någon mindre lastbil med en upp och ner sänkbar platta. Han fick istället köra runt med häst och vagn och fick bära massor med tunga grejer.

Några år senare,1911 blev han också ledamot av kyrkoområdet St. Peters klosterförsamling. Hans var en väldigt snäll och givmild person och enligt min mormor var han hela gatans morfar. Att vara hela gatans morfar var nog en stor anledning till att han 10 år senare blev vald till kyrkovärd. I tio år var han kyrkovärd och då var han med och bl.a. restaurerade Klosterkyrkan i Lund där man byggde till en sakristia i norra delen av kyrkan.

Världskrigen

Hans hann uppleva två världskrig. Jag kan tänka mig vilken skräck man ständigt levde med under dessa år. Hans blev aldrig inblandad i något av dessa krig då han varken var soldat eller sjukvårdare. Trots alla hemskheter som hände i världen så tror jag att detta var en ganska bra tid speciellt under andra världskriget då alla hans fem barn var vuxna och han började få barnbarn.

Första världskriget och dess kyttegravskrig drog med sig hela 8 miljoner soldater på fyra år. Då är det bara soldater som innefattas av den summan. Tänk alla andra människor runt omkring kriget. Andra världskriget var inte heller mycket bättre, det är det kriget i världshistorien som flest människor har dött i.

Lyckligt vis var Sverige ”neutralt” i krigen och man slapp allt elände som fanns runt om i världen. Men Lund blev ändå lite inblandat i det hela. Ett engelskt flygplan släppte den 18 november 1943  en bomb rakt ner i Bröderna Hanssons trädgårdsmästeri. Orsaken till att de engelska piloterna släppte bomben just där var för att de såg ett blänkande skimmer nere på marken och trodde att det var en sjö. De behövde inte bomben längre och ville göra sig av med den i sjön.  Anledningen till att engelsmännen trodde att det var en sjö var för att det var soligt ute och solen reflekterade på växthusets glas vilket gjorde att det tydligen såg ut som en sjö.

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund 1943 sa följande om händelsen i tidningen:

 

”Redan en kvart över nio på kvällen meddelade SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund att ett främmande flygplan flög in över staden i låg höjd och fångades in av tre strålkastare. Flygplanet fortsatte in norrut över bangården där det fällde ungefär 50 brandbomber. Som genom ett under orsakades ingen större skada på vare sig människor eller materiel utan endast ett par smärre tågförseningar”

Slutet av berättelsen

Den 1 april 1954 tar Hans sitt sista andetag. Dödsorsaken var lunginflammation. Hans hann vara med i en tid där det hände massor med saker och samhället utvecklades enormt.

Han hann vara med om att ett av världens största och lyxigaste skepp Titanic byggdes, han hann även vara med om att det sjönk. Han hann säkert lyssna på en LP skiva, sätta in sina matvaror i ett kylskåp istället för att ha dem i skafferiet i farstun, vara med när det första nobelpriset delades ut i Stockholm, tvätta den första tvätten i en elektrisk tvättmaskin, se någon köra en bil och vara med om två krig.

Medellivslängden i Sverige 1954 var ca 70 år. Hans blev 81 år alltså 11 år mer än medellivslängden. Han hade ett litet knep för att leva länge och det var att ta en sup, äta rökat fläsk och snusa generalsnus varje dag. Kanske hjälpte det, han levde i alla fall längre än sin fru Johanna som dog när hon var 60 år.

 

 

Hans Anderssons dödsannons

Hans Anderssons dödsannons

Källor:

 

Informationsverige.se, Bilderisyd.se, Forum.skalman.nu, Min och din historia häfte, Ne.se och min mormor Ingrid Bengtsson. Bilder i familjens ägo.

 

 

 

Viktor Nilsson

På gammelmormors och gammelmorfars tid

Viktor Nilsson BA2C

 

Viktors gammel

Detta är min Gammelmormor och gammelmorfar på deras bröllop. Fotot togs den 14 juli 1939 i Ljungby kyrka. Min gammelmorfar hette Stig Nilsson och Var född den 21 mars 1913, cirka ett och ett halvt år före första världskriget startade. Efter skolan och några års fabriksarbete fick han jobb som kontrollant på Landsverk AB i Landskorna. Landsverket AB var en verkstadsindustri som tillverkade Järnvägsvagnar, grävmaskiner, kranar till och med Stridvagnar som man började sälja till andra länder.

man och pansar

Pansarvagn model 21-29 ombyggd 1935 och tillverkad i Landsverk AB i Landskrona[1]

Landsverk AB blev en viktig industri för Tyskland, eftersom landet blev fråntagen genom Versaillesfreden möjligheten att utveckla egna pansarvagnar. Landsverk blev världsledande inom pansarbyggandet genom att man utvecklade kunskapen i att svetsa ihop pansarplåtarna medan andra tillverkare fortfarande nitade ihop sina stridsvagnar.

Pansar

Den första moderna pansarvagnen, Stridsvagn m/31 byggdes 1931/1932 men levererades inte förrän 1934 av Landsverk och var i drift fram till 1940. Pansarvagnar levererades till Ungern, Litauen, Danmark, Estland, Finland och Holland. Alla dessa länder ockuperades av Tyskland under andra världskriget.

pansar 2

Det tyska sammarbetet utvecklades under 1930-talet och fortsatte även under andra världskriget. Stridsvagn L-60 1942 fanns i 10 olika utförande på ritningsstadiet under lång tid innan den första tillverkades. Det var den förste stridsvagnen som hade torsionsfjädring som var en helt revolutionerande teknik och var en uppfinning av Ferdinand Porsche. Landsverk AB såldes 1947 till Kockums i Malmö och på 1960-talet gick man över till produktion av grävmaskiner.[2]

Gammelmormor och EPA

Min gammelmormor Ellen Nilsson, föddes den 3 augusti 1917, jobbade som städerska på EPA i landskrona. EPA var en stor varuhuskedja i hela Sverige, det var ett lågprisvaruhus. Det är därifrån ordet EPA- traktor har kommit, i betydelse en enkel och billig sak.

Epa traktor

EPA-Traktor byggd på en Volvo Duett [3]

EPA var en varuhuskedja etablerad 1930 som Enhetspris AB av det göteborgska grossistföretaget AB Turitz & Co. På slutet av 1979-talet slogs EPA ihop med Tempo som sedan blev Åhléns. EPA stod för lågt pris och enkel kvalitet. Konceptet med ett lågprisvaruhus hade lanserats i USA av F.W. Woolworth redan 1879, och det var härifrån Turitz och Sachs lät sig inspireras. Alla varor försågs med låga priser i ett fåtal prislägen.

När EPA slog igenom med sina låga priser protesterade lokala handlare. Eftersom både Sachs och Turitz var judar kom kampanjen mot EPA att ha många antisemitiska inslag. 1934 tillsattes en statlig utredning för att undersöka om marknaden för lågprisföretag skulle regleras för att skydda övrig handel, men någon lagstiftning blev det inte och varuhuskedjan kunde fortsätta att växa runt om i Sverige.[4]

Att gammelmormor arbetade som städerska får ses som en del i de förändringar som inträffade i Sverige under hennes livstid. Hon gick från att arbeta i hemmet med hemmets sysslor till att göra något liknande på ett företag och få lön för det. Lönerna var låga med det gav ett välkommet tillskott i hushållskassan, så de kunde skaffa sig sådant som gjorde livet roligare och lättare.

Att växa upp mellan krigen

De hade det inte så tufft när de växte upp men de var heller inte rika, Fem år efter de träffades, 1948, så skaffade de sitt första barn, som var min mormor. därefter fick de tre barn till inom 10 år. Dom bodde i ett rätt så litet hus i Ljungby när de hade fått första barnet men sedan när de fick tvillingar så flyttade dom till Landskona, till en 4a mitt i stan. Min mormor växte upp i en stor lägenhet. Hon behövde knappt hjälpa till hemma, hon hade det bra. Hon gick i skolan i åtta år och efter det så började hon jobba på Järnkonst i Landskrona som lampmontör, och där jobbade hon i tre år. Efter det så blev hon hemmafru som innebär att man bara jobbar hemma för det var inte lönt att jobba då kvinnor fick lite betalt men man skulle betala mer i skatt. Makarnas inkomster sambeskattades så kvinnans lön lades ovanpå mannens lön och beskattades tillsammans. Skatten blev då mycket högre och ibland, särskilt om maken tjänade bra, åts nästan hela kvinnans lön av skatten. Det var alltså inte lönsamt för många att arbeta och man stannade hemma.

Men år 1971 infördes en lag om särbeskattning. Det innebar att var och en betalade skatt efter egen inkomst, som inte påverkades av makens. Om båda arbetade ute kunde det sammanlagda inkomsten vara mycket högre efter reformen.  Detta kom i en tid då samhällets sociala strukturer utvecklades; skolan blev 9-årig, Gymnasieskolan blev mera allmän, vården av bar och gamla utvecklades. Kvinnorna började jobba igen, som t.ex. mattanter, städerskor, barnskötare, kassörskor, hemsamariter m.fl.. För att det var samma sysslor som hemma fast du fick betalt.[5]

I den där vevan träffade hon min morfar och de flyttade ihop, de flyttade till en etta mitt i stan i Landskrona. De bodde ganska trångt och de hade inget varmvatten och bara en gasspis med gaspolletter.

Kök med gasspis

Ett kök med gasspis från 1965 [6]

 

Gaspolletter är som dagens tvätt polletter, Man fick köpa de för pengar och stoppa dem i en mätare vid spisen och då gick gasen igång. Senare fick de två barn, då var året 1965 och de flyttade till Dösjebro, till ett fint hus, ett eget hus som de hade köpt, där startade min morfar en egen mekanisk verkstad och mormor fortsatte jobba som mat-tant på Dösjebroskolan.

Stig dog på våren 1989 och Ellen dog dagen Innan jag föddes, alltså 29 december 1995.

 

Amanda Nilsson

Livet på landet

Av Amanda Nilsson

 

År 1883, då allt började

Året var 1883 då min farmors far, Nils Strand, föddes. Tillsammans med sina fem syskon växte han upp i Huggelseke i Skåne, nära Hörby. Han hade fyra systrar och en bror, men en av systrarna, Ingrid, dog redan vid fem månaders ålder av kikhosta. Kikhosta som diagnos började användas relativt tidigt. Denna sjukdom drabbade enbart barn.  Hälften av dödsfallen i kikhosta sågs hos barn under ett års ålder. Den högsta dödligheten observerades år 1837 då minst tio procent av barnen under tre år dog av denna sjukdom[1].

Hans föräldrar var lantbrukare och på den tiden fick barnen hjälpa till vid tidig ålder. När han blev tio år gammal fick han jobba extra på ett bränneri vid vintertid. Det var såklart då lantbrukare hade lite mindre att göra och behövde få in lite extra i plånboken. Som alla andra lantbrukare på den tiden, levde Nils tillsammans med sina föräldrar och syskon som fattiga lantbrukare.

När Nils var 21 år gammal, alltså år 1904, åkte hans bästa vän, Karl-Henrik, iväg till Amerika. Nils hade växt upp med sin vän och blev därför deprimerad. Karl-Henrik var arbetslös och ägde ingen mark så den enda utvägen var att åka till Amerika. Under åren 1850 till 1930 utvandrade ca 1,51 miljoner människor från Sverige av vilka 1,2 miljoner till Nordamerika[2]. Utvandringen var mycket stor från 1880 till första världskrigets utbrott. Varje år, när Nils fyllde år, fick han ett brev från Karl-Henrik som då gratulerade och berättade hur det var i Amerika.

År 1911, kärlekens år för Nils

Efter några deprimerande år fann Nils äntligen kärleken. År 1911 gifte han sig med en kvinna vid namn Frida, som då hette Åkesson innan giftemålet. Frida Strand var sju år yngre än Nils och därmed född år 1890 i Ö. Sallerup. Hon växte upp med två systrar där. Efter giftemålet flyttade paret in i ett eget hus som också det låg i Huggelseke. Hans vän Karl-Henrik skickade då ett brev och en bild på sig själv, från Amerika, på deras bröllopsdag, där han önskade dem all lycka. Det brevet och fotot har Nils sparat och finns kvar än idag. Samma år fick de sitt första barn som fick namnet Holger. Bara två år senare, år 1913, kom ett barn till, som fick namnet Gulli.

Fridas syster var också gift men hennes man åkte, precis som Nils vän, till Amerika och kom tyvärr inte tillbaka till henne.

 

Under första världskriget

Det var år 1914 som första världskriget startade. Familjen Strand fick det extremt fattigt och hade väldigt ont om mat. Ännu ett barn kom till världen, år 1915, och hette Harald.

Både exporten och importen påverkades negativt av kriget och år 1917 blev det ransonering av mat. Det var svårt att få tag i mat och andra livsmedel eftersom handelsvägarna till sjöss var avstängda. Som att det inte var nog så var skörden året innan varit mindre bra vilket påverkade köttproduktionen samt produktionen av jordbruksprodukter. Den 25 april 1917 demonstrerade arbetarna i Lund och Malmö mot de höga matpriserna och avsaknaden av mat. I Lund blev det till riktiga kravaller på Mårtenstorget.

År 1917 fick de sitt fjärde barn vid namn Gunhild. Deras femte barn kom till bara två år senare, år 1919, och fick namnet Ragnar.

Några år efter första världskriget fick Nils för första gången se glödlampan. Det var helt otroligt och väldigt ovanligt eftersom de flesta som bodde på landsbyggden använde sig av fotoskenlampan eller gasljuset. Glödlampan upptäcktes långt tidigare än när Nils såg den men att bo på landsbyggden har sina nackdelar. Att vara fattig har också en nackdel eftersom de flesta inte hade råd att köpa en glödlampa. Därför tog det några år innan lantbrukarna fick ta del av denna magiska apparat. Bristen på kol och olja drev dessutom utvecklingen av vattenkraft samt behovet att transportera strömmen snabbt framåt.

 

Mellankrigstiden

I början av 1920-talet drabbades Sverige av en djup lågkonjunktur vilken ledde till massarbetslöshet. Detta var startskottet till den allvarligaste ekonomiska kris som Sverige upplevt i modern tid. Till följd av de fallande jordbrukspriserna tvingades många småbönder lämna landsbyggden. Detta gällde framförallt unga kvinnor som sökte sig till städerna för att hitta arbete. Gulli Strand var en av de kvinnor som flyttade till staden, vid 15års ålder flyttade hon in till Hörby.

År 1923 kom ett sjätte barn till världen och fick namnet Harry.

Under andra halvan av 1920-talet vände lågkonjunkturen uppåt och vid slutet av decenniet såg det riktigt lovande ut. Exportindustrin gynnades av det faktum att kronan var undervärderad gentemot andra valutor vilket ledde till ökad sysselsättning. Familjen Strand hade det riktigt bra då och kunde äta sig mer än mätta om dagarna.

År 1927 kom det sjunde barnet till som fick namnet Malte. Nu började det bli trångt i huset med så många barn. Fast det utnyttjades under vintertid då allihop sov i ett rum för att hålla värmen. På den tiden fanns det inga element så det bästa var att sova nära varandra.

Den 24 oktober 1929 blev den stora börskraschen i USA kännbar i Sverige. Många företag gick då i konkurs. Det var enormt hög arbetslöshet samt allmän oro på arbetsmarknaden i Sverige under denna tid. Efter riksdagsvalet 1932 tillträdde en socialdemokratisk enpartiregering med Per Albin Hansson som statsminister och Ernst Wigforss som finansminister.

År 1933 kom det åttonde och sista barnet till världen. Det var min Farmor och fick namnet Evy. Åtta barn var inte så vanligt då, men vanligare än idag. Fyra barn var medeltalet år 1900[3] och gick snabbt neråt under följande årtionden. Så många barn förutsatte att man hade hemmafruar eller att man levde inom jordbruket.

 

 

 

Under Andra Världskriget

Den första september 1939 startade andra världskriget. Sverige var neutralt i kriget men för att bevara neutraliteten var landet tvunget att genomgå en svår balansgång. Det gällde att hålla sig väl med båda parterna i kriget. Tyskarna fick därför köpa järnmalm av Sverige som var livsviktig för deras krigsindustri, medan engelsmännen försågs med bl.a. kullager och luftvärnskanoner. Under kriget fungerade distributionen av matvaror i Sverige så pass bra att folk slapp svälta. Många varor ransonerades och kunde endast köpas mot ransoneringskort. Importen av kol och olja minskade också kraftigt. Bensin var en bristvara vilket resulterade i att fordon för vardagsbruk fick köras på gengas. Familjen Strand fick det fattigt igen. När de skulle gå och hämta sin ranson mat skickade de oftast Evy, som då var sex år gammal vid krigets början, eftersom hon alltid fick lite mer mat än vanligt vilket familjen behövde.

Att vara lantbrukare slutar man inte med bara för att det är krig i landet. Med sju barn som arbetskraft jobbade och slet familjen. Evy, som var väldigt ung, fick lära sig att mjölka kossorna och arbeta ute på åkern.

 

Efter regn kommer solsken

Efter kriget började Familjen Strands ekonomi förbättras igen. Som sjuttonåring började Evy arbeta i en syfabrik. Där hon fick massa kunskaper som hon sedan skulle ha nytta av senare i livet. Men det var inte riktigt det Evy hade i tankarna att jobba på en syfabrik. Nej, det var något annat som hon verkligen ville jobba med, sjukvård. Efter tre års slit på syfabriken gick önskan i uppfyllelse. Hon började arbeta inom sjukvården.

År 1955 gifte hon sig med John Nilsson och fick ändra efternamnet Strand till Nilsson. Efter 1920 års namnslag måste kvinnorna ta deras makars efternamn.

De flyttade in till Hörby och i det huset bor Evy fortfarande kvar. Redan samma år som de gifte sig fick de sitt första barn som fick namnet Rolf. Totalt fick de fyra barn tillsammans.

Nils Strands barn gifte sig så småningom och flyttade in till staden för arbetets skull. Han och Frida hade kvar sin gård och arbetade hårt på sin älskade gård.

 

 

 

Amanda Nilsson HT2

 

 

 

Yasir Touffic

Touffic Baqqals Irak

Av Yasir Touffic

 

Det började med att jag hittade en bild på min farfar och farmor, tagen år 1953 i Libanon. Jag frågade mina föräldrar och en berättelse började ta form.

Min farfar Touffic Baqqal föddes 1909 i Bagdad[1], där han också växte upp. Irak befann sig då under osmansk överhethet, vilket varade från 1638 till 1918. Irak styrdes från Istanbul och dominerades av en inhemsk sunni-muslimsk elit. När det osmanska riket började försvagas under 1800-talet, kämpade tyskar, ryssar  och engelsmän om kontrollen över landet. När Touffic Baqqal föddes hade det brittiska inflytande gjort sig gällande.

Yasir 1

[2]

När Touffic Baqqal var tio år var det britterna som styrde landet genom en inhemsk monariki. Under första världskriget hade britterna ockuperat Irak med hjälp av Sharif Hussein ibn Ali[3] i Mekka, som samarbetat med britterna mot turkarna. Vid fredskonferensen i Paris 1919 gjordes Irak till ett brittiskt mandat i enlighet med artikel 22 i NF:s stadgar. Britterna inrättade en monarki i Irak, och till kung utsågs Faisal, en av sönerna till Husayn Ibn Ali.

En brittisk officer, Thomas Edward Lawrence (1888-1935) spelade en mycket stor roll i osmanska rikets delning och Iraks tillblivelse. Lawrence förespråkade i London en uppdelning av Osmanska rikets arabiska besittningar, där araberna skulle få reellt inflytande. Vid fredskonferensen i Versailles medverkade Lawrence som rådgivare åt Faisal. Men stormakterna Storbritannien och Frankrike hade redan genom Sykes-Picot-avtalet[4] i hemlighet delat upp området, formellt genom mandatområden från Nationernas förbund. Faisal blev så småningom kung av Irak medan hans bror Abdullah blev kung av Jordanien.

 

yasir 2

”Blå” zon, direkt fransk kontroll,  ”Röd” zon, direkt brittisk kontroll,  Område under rysk ockupation,  Zon ”A”, fransk intressesfär, Zon ”B”, brittisk intressesfär

 

 

 yasir 3  yasir 6
Lawrence of Arabia i beduinkläder 1917[5] Kung Faisal vid kröningen 1921[6]

 

Min farfar hade stränga föräldrar som ville att han skulle klara av skolan och jobba samtidigt. Under hans uppväxt var allting tufft. Min farfar var inte den typen av killar som gillade skolan, så han valde att jobba och tjäna egna pengar. Han valde att jobba med sin pappa som arbetade som guldsmed och lärde honom det mesta av yrket.

Den politiska makten i Irak kom i fortsättning att ligga i den sunniarabiska minoritetens händer. Kung Faysal I var sunnit, och hans familj, den hashimitiska familjens ansåg sig vara besläktad i rakt nedstigande led med profeten Muhammed. Shiiter och kurder marginaliserades och förtrycktes, däremot accepterades kristna och judar i början. Under monarkins första decennium hade Irak flera kristna ministrar och en judisk finansminister. Med tiden blev det uppenbart att landet skulle bli mycket svårt att styra p.g.a. motsättningar mellan de olika religiösa grupperna och klaner.

 

Min farfar utbildade sig också till urmakare och hade en liten butik men mycket jobb. Han tjänade pengar och öppnade en guldaffär strax därefter som gick riktigt bra.

Landet Irak fick sin självständighet 1932 och oljans betydelse gjorde att alla krigsförande länderna under andra världskriget var intresserade att lägga beslag på resurserna. Irakierna ville inte låta engelsmännen skydda landet mot axelmakterna och kom i direkt konflikt med dem. Med hjälp av Vichystödda Syrien försökte irakierna stå emot britterna men måste ge upp 1943 och ställde sig då på de allierades sida mot axelmakterna.

yasir 7

Brittiska trupper i Bagdad 1941. [7]

Irak var en av grundarna av Arabförbundet 1945 och blev medlemsstat i FN samma år. Irak verkade i  FN mot delningsplanen för Palestina och deltog med trupper i det arabisk-israeliska kriget 1948. Samtidigt utvecklades oljesektorn vilket kom att förbättra landets ekonomi. Men en opposition började växa fram som anklagade de styrande för korruption och 1958 genomfördes en statskupp, den s.k. 14 juli-revolutionen. kung Faysal II ledande politiker mördades,

Han jobbade mycket med judar[8] på den tiden, och de tyckte så mycket om honom att en av dem ville att min farfar skulle gifta sig med mannens dotter men farfar tackade nej. Han gifte sig i stället med min farmor, Razkja Mele Gther, år 1947 och tillsammans fick dem 6 barn, 4 söner och 2 döttrar.

yasir 9

Min farfar och farmor 1953. Bilden finns i familjens ägo.

Republiken Irak utropades 1958, och fick stöd av Sovjetunionen. Kurderna fick en begränsad självständighet i norr under al-Barzani och hans Kurdiska demokratiska parti (KDP). Det gjordes försök att modernisera och demokratisera landet, bl.a. fick kvinnorna större rättigheter. Men schismer om Kurdistan förde till en ny militärkupp 1963, och en ny sådan 1968.  Det arabiska Bathpartiet tog över makten efter kuppen 1968, och generalmajor Ahmad Hasan al-Bakr blev president. Han efterträddes 1979 av Saddam Hussein, som i realiteten redan hade varit landets starke man under ett antal år.

1485B.JPG

Saddam Hussein och Hassan al-Bakr 1978. Året därpå gjorde sig Saddam av med al-Bakr[9]

Irak blev rikt efter oljekrisen 1973, då priset på olja mångdubblades. Staten genomförde många sociala förbättringar, inte minst för beduinerna och för den fattigaste delen av befolkningen på landsbyggden.  Men kriget mot Iran, som Irak startade 1980 främst för att återfå kontrollen över Shatt al-Arab, stoppade utvecklingen. Kurderna passade då på att ta kontrollen över norra Irak. Tusentals kurder straffades och dödades av regimen i Bagdad. Ett av de värsta angreppen på kurdisk befolkning var en hämndaktion 1988 riktad mot kurderna då staden Halabja utsattes för angrepp med kemiska vapen och minst 5 000 dödades.

När Irak nådde en fred mot Iran vände sig Bagdads blickar mot grannstaten Kuwait. Den 2 augusti 1990 angrep Irak Kuwait. De utlösande faktorerna var att Irak påstod att Kuwait överskridit den inom OPEC fastställda oljeproduktionskvoten för landet och att Kuwait utvann olja från det irakiska oljefältet Rumayla genom horisontell oljeborrning.

Arabstaterna ansåg att de kunde medla i tvisten mellan Irak och Kuwait men USA ville hjälpa sina allierade i Kuwait och anföll Irak den 17 januari 1991 i spetsen för den s.k. FN-alliansen för befrielsen av Kuwait. Efter drygt en månad var de irakiska trupperna i Kuwait besegrade och lämnade kuwaitiskt territorium.

yasir 11

Bilder från Gulfkriget 1991.[10]

 

 

 

 

 

Kriget förstörde Iraks ekonomi

Kriget mot Iran och sedan mot Kuwait förstörde Iraks ekonomi, och ännu värre blev det efter det att amerikanerna attackerade landet i den s.k. Operation Iraqi Freedom i mars 2003, då Saddam Husseins regim kollapsade. Västtrupperna förstörda all infrastruktur i landet: byggnader, broar, fabriker, väga, hamnar och allt.

Yasir 12

Iraks BNP per capita 1950–2008, i dollar och justerat för inflation och köpkraftsparitet.[11]

 

Irak idag

Irak idag har en befolkning på 31,8 miljoner människor av vilka 65% bor i städer och resten på landet. De flesta irakierna är muslimer (97%) av upp mot 65% är sunnimuslimer och 37% shiamuslimer. Kristna och andra religioner, t.ex. mandéer utgör endast 3% av befolkningen. De flesta irakierna (56,8%) är 24 år eller yngre.

Huvuddelen av landets inkomster kommer från oljan (88%). 21% av den irakiska arbetskraften, som i sin helhet uppgår till 8,9 miljoner, är sysselsatta inom jordbruket, som endast står för 3% av BNP. 18% är sysselsatta inom industrin och resten inom service. En fjärde del av befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen. Inflationen är ganska stor, över 6%, och det gör livet svårt för de stora andelen irakier som står utanför arbetsmarknaden.[12]

Krigen och våldet efter krigen har tvingat över två miljoner irakier att lämna landet[13].  Till Sverige sökte sig många irakiska flyktingar. 2011 bodde 125 499 personer i Sverige som är födda i Irak. Irakier utgör en stor andel av de asylsökande i Sverige, och har gjort så ända sedan mitten av 1980-talet. 2007 var toppåret då 18 559 irakier sökte asyl i Sverige. Sedan dess har antalet sjunkit drastiskt till 1 633 under 2011.[14]

 

 

Kristen kyrka i Irak

Kristen kyrka i Irak

 

 



[2] CC: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0b/Iraq_map_sv.png. Källa: Sten André -www.cia.gov

[3] Hussein tillhörde den hashimitiska släkten och blev 1908 av osmanerna insatt som emir i Mekka. I samband med arabiska revolten under första världskriget förklarade han sig 1916 efter överenskommelse med engelsmännen och med hjälp av Lawrence av Arabien oberoende av det Osmanska riket http://sv.wikipedia.org/wiki/Sharif_Hussein_ibn_Ali

[4] Sykes–Picot-fördraget var ett hemligt avtal som Storbritannien och Frankrike, och senare Ryssland, slöt under första världskriget (1916) . Det gällde delningen av Turkiets besittningar vid det kommande fredsslutet. Enligt avtalet skulle ett område i norr tillfalla Ryssland. Syrien, Mosulområdet och södra Mindre Asien skulle bli en fransk intressesfär medan södra Irak och några hamnstäder vid Medelhavet blev brittiskkontrollerade områden. Längre fram fördes även Mosulområdet till den brittiska sfären. Palestina skulle ställas under internationell förvaltning. Övriga arabiska områden skulle bli fria stater eller bilda ett statsförbund. Avtalet var ett brott mot de löften som de allierade hade givit till judar och araber. http://www.ne.se/lang/sykes-picot-f%C3%B6rdraget

[5] CC: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/85/Lcamel.jpg

[6]http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/bf/Coronation_of_Prince_Faisal_as_King_of_Iraq%2C_1921.jpg

[7] CC: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a0/BritsLookingOnBaghdad1941.jpg Foto: Tanner A R (Lieut); No 1 Army Film & Photographic Unit

[8] Judar hade bott i Irak sedan 2500 år tillbaka. 1940 fanns det 140 000 i Irak, särskilt i Bagdad, där de utgjorde en stor del av befolkning men den judiska befolkningen minskade efter1945  till enbart ett tiotal 2001. De flesta emigrerade till Israel. http://cs.nyu.edu/shasha/papers/iraqlastjews.html

[9] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Saddam_Hussein_and_Hassan_al-Bakr_1978.jpg Okänd fotograf.

[10] CC: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gulf_War_Photobox.jpg

[11] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Iraq_GDP_per_capita_1950-2008.png källa: Jacob Lundberg

Stefan Barabas

 

Rozsnyai Bela

Av Stefan Barabas

Jag ska skriva om min gammelmorfar. Han föddes den 17 juli 1920 i staden Szilágysomlyó, en liten stad i Eslövs storlek[1]. som ligger i Transsylvanien[2] som tillhörde Ungern vid den tiden, men nu tillhör det Rumänien och kallas Şimleu Silvaniei.[3] Han började gå i skolan några år och sen läste han yrkeskola till mekaniker. Han blev en soldat i andra världskriget 1939. Han fångades av tyskarna och satt fängslad i Tyskland precis vid gränsen till Österike. Han satt där i två år sen fick han ta sig hem på egen hand. Han gifte sig med min gammelmormor 1944, när han kom hem.

 Stefan b  Stefan b 2
Kyrkor i Şimleu Silvaniei[4] Ruiner[5] av familjen Báthory´s borg[6]

 

Han började jobba igen som mjölnare med sin gammelmorfar. Efter det så började han jobba som mekaniker med jordbruksmaskiner. Efter någon tidtröttnade han på det och lärde känna en känd författare som hette Sütö András[7]. Han blev András chafför och de blev nära vänner. András, som var en ledande representant för den ungerska minoritetens litteratur i Rumänien, skrev om min gammelmorfar i sin bok: Anyám Könnyu áluotiyer.

Stefan b 3

 

Bilden ovan  togs när han var 19 år (1939) precis innan han åkte in i kriget.

 

 

Stefan 5

Bilden  togs Runt 1950- talet när han byggt klart huset och köpt sin motorcykel. Det är hans dotter som sitter på motorcykeln. ( min mormor)

Min gammelmorfar byggde sitt eget hus med sina egna händer 1956. Han odlade vindruvor och tillverkade sitt eget vin. Han gick i pension när han var 60 och gick bort i februari år 1985 till följd av cancer. Han blev 65 år.

Det Rumänien som min gammelmorfar levde i

 

Det moderna Rumänien blev till genom en sammanslagning av Moldova och Valakiet 1859.. Genom första världskriget vann Rumänien Transsylvanien och Bessarabien samt Bukovina i norr, men efter andra världskriget förlorade Rumänien det oljerika Bessarabien och norra Bukovina till Sovjetunionen[8]. Min gammelmorfar kom tillbaka till ett land som varit i händerna på en diktator, general Ion Antonescu, som 1941 tog landet in i kriget på tyskarnas sida. Antonescu ville skapa ett Stor Rumänien genom att bl.a. föra krig mot Sovjetunionen för att komma över Bessarabien. Efter allierade bombningar ryckte ryska trupper in i landet i början av 1944. I augusti samma år störtades Antonescu i en statskupp, och Rumänien förklarade Tyskland krig. Rumänien blev åter en monarki men i december 1947 tvingade kommunisterna kungen att avsäga sig tronen och generalsekreteraren för det rumänska arbetarpartiet, tog därefter över landets styre från 1961.

Från 1965 hette Rumäniens starka man Nicolae Ceaușescu. Han ledde kommunistpartiet och blev Rumäniens president 1974. Ceausescu och hans familj tog över landet som om de ägde det. Han lät sig kallas conducător (ledare) och påbörjade stora byggprojekt. Med hjälp av säkerhetspolisen, Securitate, kunde han kontrollera folket in i minsta detalj, bl.a. med att tvinga kvinnorna att föda många barn. Stora barnfamiljer kunde inte få preventivmedel eller abort förrän kvinnan hade fött fem barn. Han ville på det viset öka landets befolkning på en gång. I Ceausescus Rumänien fanns ingen yttrandefrihet och all motstånd bestraffades med tortyr, långa fängelsestraff och t.o.m. döden.[9]

År 1945 hade det rumänska kommunistpartiet endast 1000 medlemar men 40 år senare var man uppe i fyra miljoner eller en femte del av Rumäniens befolkning. Många var säkert opportunister som ville få, eller i vissa fall behålla, en del privilegier, genom att lyda ledaren[10].

Ceausescu och Gorbatjov 1985 CC: [11] Den rumänska parlamentbyggnaden, världens största administrativa byggnaden med 1100 rum,  1980. [12]

Man kan säga att Ceausescu försökte få Rumänien att bli ett modernt industriland med maktmedel. Det som Storbritannien och Sverige hade åstadkommit på ett par hundra år, ville han klara av på några decennier. 1985 ville Ceausescu genomföra något som liknande den svenska skiftetsreformen och urbaniseringsprocessen på samma gång. För detta tvångsförflyttade han människor från landets små byar till de större städerna. Hela byar, kyrkor t.o.m. kyrkogårdarna utplånades och människorna hänvisades till nya bostadsområden, typ Rosengård, i städerna.

I skuggan av Sovjetunionens upplösning och Berlinmurens rivning, började folk i de kommunistiska staterna att resa sig mot sina auktoritära regimer. Oroligheter startade i hela landet under ledning av några medlemmar i den kommunistiska ledningen som förstod av slutet var nära. I december 1989 kulminerade oroligheterna när myndigheterna sökte tysta den ungerske prästen och regimkritikern László Tökés och öppnade eld mot en demonstrerande folkmassa i Timișoara. Ceaușescu misslyckades att tala folket tillrätta i Bukarest och blev tvungen att fly varpå den Nationella räddningsfronten tog över makten. Ceaușescu och hans maka Elena tillfångatogs och avrättades efter en summarisk rättegång i december 1989. Min gammelmorfar fick inte tillfälle att uppleva landets demokratisering efter det att den nya demokratiska författningen trädde ikraft i maj 1990. Idag är Rumänien en medlemstat i den europeiska unionen EU.

Nedan ser vi en karta över Rumänien med markerade områden där den ungerska minoriteten bor (grönt)

 

 



[1] 13 200 invånare enligt 2011 års folkräkning av vilka 68% är rumäner, 23% ungrare och 9 romer.

[3] Det har alltid varit en gränsstad och övergick till Rumänien 1944. Den ligger i närheten av Ungern, Slovakien. och Ukraina. Rumänien är inklämt mellan Moldavien, Bulgarien, Serbien , Ungern, Slovakien och Ukraina.

[4] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Szil%C3%A1gysomly%C3%B3-churches1.jpg

[5]  http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bathory_Castle2.JPG

[6] Namnet Báthory är känd som en släkt som försvarat Ungern mot det osmanska riket. Men den mest kända Báthory är nog Elisabet Báthory (1560-1614), den mest kända seriemörderska i historien. Efter hennes makes död anklagades hon med fyra medbrottslingar för tortyr och mord på flera hundra flickor och unga kvinnor, med ett vittne som uppskattar dödstalet till över 600, men hon dömdes bara på 80 punkter. År 1610 fängslades hon i slottet i Čachtice, där hon blev kvar till sin död fyra år senare. Se http://www.trutv.com/library/crime/serial_killers/predators/bathory/7.html

[7] Mest känd för självbiografiska romanen Anyám könnyű álmot ígér (”Mor lovade mig en lätt sömn”, 1970) se http://www.ne.se/andras-sut

 

 

 

 

 

[11] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Nicolae_Ceau%C5%9Fescu_si_Mihail_Sergheevici_Gorbaciov.jpg

[12] http://en.wikipedia.org/wiki/File:Palace_of_the_Parliament .jpg

Kalle Thulin

Ett kvinnoöde

Av Kalle Thulin

Hemma hos min farmor och farfar hittade jag denna bild som är tagen 1918. Det är en trött och uppgiven 35-årig kvinna som blickar in i kameran med sina högtidskläder.

Amanda Thulin föddes den 29 juli 1883 som det sjätte barnet i en syskonskara av nio. Hon var dotter till smeden Gustaf Thulin och hans hustru Olivia född Olsdotter, vilka bodde under adress Sjöbo nr 4 i Södra Åsums församling.

Amanda Thulin

Amanda Thulin

Hon döptes till Amanda efter en tidigare avliden syster. Det var vanligt att man ärvde avlidna syskons namn och det också var vanligt med hög barndödlighet, som vi kan se i denna grafiska bild från Statistiska Centralbyrån (SCB):

Kalle tab

Tabellen visar antalet barn som dog inom det första levnadsåret. Uppemot 125 barn av 1000 dog under första levnadsåret under 1880-talet.[1]

Arton år gammal lämnade Amanda hemmet 1901 och flyttade till Malmö, där hon anställdes som piga hos familjen Dalman, som bodde i hörnet av Regementsgatan och Davidhallsgatan. Där stannade hon till 1903 då hon började som serveringsbiträde och flyttade till Ahlmansgatan 1.

Kalle 3

Davidhall kring 1915.Foto: Rahm/Fotevikens museum.[2]

Här är Amandas öde både lik och olika många andra unga kvinnor ifrån landet. Amanda flyttade till staden från landet, som många andra unga kvinnor gjorde vid den här tiden. I princip alla unga kvinnor som inte hade chans att gifta sig med en bonde, flyttade till staden. Det flesta flyttade hemifrån så tidigt som vi tolv, tretonårsåldern, eller så fort som de var klara med skolgången. Unga flickor som arbetade som pigor i hemmen, kallades ofta jungfru eller tjänarinna, och var underställda familjen, då ofta under hustruns direktiv. Kring 1919 började man kalla pigorna hembiträden. Amanda är redan i artonårsålder när hon flyttar hemifrån 1901.

Kalle 5

Bilden nedan är från 1906 och föreställer förhållandet mellan en ”fin” fru (sittande) och en piga (stående). Frun talar till, ger order åt pigan. Pigan väntar med dammvippan i handen. [3] eftersom bilden är ritad i USA skulle pigan mycket väl kunde vara en ung svenska. Det var nämligen många unga svenska kvinnor som for över till Amerika för att jobba som pigor.

Amanda sade upp sig redan efter knappt två år. Att hon började jobba på restaurang var helt normalt. Det var en vanlig ”resa”: piga-servitris, om hon inte lyckades finna en lämplig make innan dess.

En vanlig anledning till att en ung flicka lämnade anställningen som piga var att hon blivit förförd av fadern i huset eller någon av sönerna, men det är inte belagt att det var det som hände Amanda.  När något sådant upptäcktes var det alltid flickan som råkade illa ut.  I värsta fall kunde hon få hela skulden och till och med hamna i polisens register, eller ännu värre dömas till spinnhus. Här i Skåne var det Landskrona som gällde, om en kvinna dömdes för lösaktighet.

Fram till 1908 bodde Amanda på tre olika adresser i Malmö: Ö:a Torggatan 4, Adelgatan 67 och Stenbocksgatan 15, och i juni 1908-flyttade hon till S. Förstadsgatan 95, där hon födde sonen Gustaf Uno Harald 1908-07-06. Fader var okänd. Drygt ett år senare föddes sonen Yngve Uno Fingal vars far också är okänd, men troligen är densamme som Unos far.

Utomäktenskapliga barn sågs inte med blida ögon av den tiden samhälle. För att bilda oss en uppfattning om hur illa man tyckte om utomäktenskapliga barn räcker det att läsa inledning från Statistiska Centralbyråns undersökning i frågan:

”Att de utomäktenskapliga födelserna ur social synpunkt äro att betrakta såsom en synnerligen ogynnsam företeelse, därom råder knappast mer än en mening. Föräldrarna till de oäkta barnen tillhöra i stor utsträckning de fattigare klasserna, fädernas barnuppfostringsbidrag, där sådana förekomma, är oftast otillräckliga, och mödrarna, som ej sällan saknar nödiga förutsättningar för moderskapsplikternas fyllande, äro ej i stånd att ensamma bära det moralisma och ekonomiska ansvar, som ett barns uppfostran medför”. [4]

Och det stämde i Amandas fall. Hon kunde inte klara av att både sköta dessa barn och att klara sitt livsuppehälle, som servitris. Både Uno och Fingal lämnades till Bengta Svensson för uppfostran. Fingal dog dock endast fyra månader gammal den 18 november 1990 i Bengta Svenssons hem, troligen i plötslig spädbarnsdöd. Och vi vet inte hur det gick till, det var som sagt många spädbarn som dog vid den tiden, men det var också känd att många kvinnor som åtog sig att ta hand om ensamma kvinnors bar blev s.k. änglamakersor.; kvinnor som tog betald för att skötta barn medan mammorna arbetade och som i stället tod livet av dem, eller lät dem dö av hunger och törst. [5] Redan den 21 mars 1911 födde Amanda ännu en son: John Sune Emanuel. Även här var fadern okänd men sannolikt en annan än Unos och Fingals far. Sune lämnades också i Bengta Svensson vård.

I slutet av 1911 flyttade Amanda åter – nu till Hjulhamnsgatan 27, där hon bodde endast i ett år, varefter hon 1912 flyttade till Trelleborg, där hon födde sonen Ernst Sixten Fingal. Fadern var okänd även i det här fallet okänd.

I november 1913 flyttade Amanda tillbaks till Malmö, till Föreningsgatan 7. Ett år senare flyttade Amanda till Ystad, för att ett år senare återvända till Malmö: Grönegatan 40.

I slutet av 1916 flyttade Amanda till Dalby där hon bodde i ett år varefter hon återvände till Malmö 1917: Vestergatan 20. Det är i den är någon gång vid den här tiden som fotografiet togs. Det är inte konstigt att hon ser trött ut! I slutet av 1918 flyttar hon igen, denna gången till till Skanör och i slutet av 1919 går flyttlasset till Reslöv. I oktober 1920 flyttar hon till Landskrona, där hon bor inneboende hos familjen Holmberg på Fiskmåsen 9 o.16.

I november 1921 återvänder Amanda till Malmö och bor på St. Kvarngatan 55 där hon bor till november 1922 då hon flyttar till Valborgsgatan 31 i Limhamn. På denna adress bor hon t.o.m nov 1923 då hon flyttar till Hospitalsgatan 10 i Malmö.

I januari 1925 flyttar hon till Industrihotellet i Kristianstad (där hon troligen också arbetar). Hon återvänder till Malmö redan i november 1925 och bosätter sig på Kornettsgatan 5. Under 1927 byter hon adress till Sturegatan 7 för att i nov 1928 flytta till Nya Grönegatan 3 A. Den 24/11 1930 flyttar hon för sista gång. Hennes sista adress blir Baltzarsgatan 30. Hon dör hon dör den 26 mars 1931, endast 48 år gammal[6]. Dödsorsaken var enligt läkaren:  ”Gallsten och blodpropp i lungan”. Amanda begrovs den ¼ 1931 i S:t Petri Kyrka.

Amanda flyttade 22 gånger på 23 år. Var det vanligt på den tiden att folk flyttade så ofta? Folk, framför allt fattigt folk flyttade ofta. Man flyttade dit hyran var lägst, eftersom hyrorna var mycket höga i förhållande till lönerna under en tid av ständig tillväxt. I början av 1920-talet sjönk arbetarnas löner med 30 procent samtidigt som hyrorna steg med över 20 procent![7] Då kan vi kanske förstå att Amanda sökte billigare bostäder. I Amandas fall kunde det också vara så att hon flyttade dit det fanns jobb. Hon arbetade som servitris och många av flytten kan bero på säsongsarbete eller liknande. Men hon kan också ha flyttat ihop med någon man, och bott med honom en tid.

Det kan tyckas konstigt att hon skaffade så pass många barn utom äktenskapet, även om hon nog visste att hon inte kunde ta hand om dem, men egentligen är det något som drabbade många ensamstående kvinnor. Det fanns nämligen inga preventivmedel, de var förbjudna i Sverige[8] och detsamma gällde abort. Det återstod att lämna barnen ifrån sig och betala en peng till den som tog hand om dem eller helt enkelt att adoptera bort dem, vilket också många gjorde vid den tiden.

 

 

 

 



[3] Källa: Cabinet of American Illustration, Library of Congress Prints and Photographs Division Washington, D.C.; http://hdl.loc.gov/loc.pnp/cai.2a14818 Bilden ritad av William Thomas Smedley (1858-1920)

[4]http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Statistiska%20meddelanden(SM)/Serie%20A/Tillfalliga%20statistiska%20undersokningar%20Band%20I.4%20Utom%20aktenskapet%20fodda%20barn.pdf

[6] Väldigt ung även med den tidens mått. Förväntad medelivslängen var då 63 år för kviinor. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____322046.aspx

[8] En lag mot preventivmedelinformation kom till 1910 och det dröjde fram till 1933 förrän den första rådgivningskliniken öppnade i sverige http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/RFSUs-historia/Viktiga-artal-och-reformer/

Amanda Schultz

Ett liv i Sverige

Amanda Schultz

Amanda s 1

Detta är en bild på mig och Greta, min mormors mamma. Bilden är tagen i Lund på patienthotellet bara tre dagar efter att jag föddes, alltså den 21 juli 1996. Hon föddes den 16 maj 1923 och är idag 90 år, vilket betyder att hon är 73 år här på bilden.

Det hände en del saker i världen år 1996, då bilden togs. Något som verkligen påverkade Sverige var utbrottet av ”galna ko-sjukan”, som startade en våg av rädsla mot köttkonsumtion. [1]  Det var också året då Ingvar Karlsson avgick och Göran Persson tog över som statsminister efter att tre gånger har tackat nej till posten[2]. Den 27 juli exploderade en bomb mitt under OS i Atlanta och 2 personer dödades och 111 skadas.

Det var också väldigt mycket knark. I Ryssland beslagtogs 50 ton narkotika, där ökade narkotikaproblemet i takt med samhällets upplösning och den ökande fattigdomen. I S:t Petersburg uppgavs omkring 300 000 av stadens 5,5 miljoner invånare ha narkotikaproblem. I Tyskland dog 14 ungdomar av ecstasy. Polisen grep även 28 ungdomar för droginnehav vid ett raveparty på Finnboda varvsområde i Stockholm. Vid FN-dagen mot narkotika den 26/6 hölls rättegångar mot 1 725 narkotikaåtalade i Kina, och ungefär 1 500 personer avrättades för narkotikabrott.

År 1923, det året hon föddes, hände också en del saker. De första reguljära radiosändningarna startades detta år av det brittiska BBC. Radion, som skulle vara så viktigt media under de följande decennierna kom också tidigt till Sverige. Den 1 januari 1925 startar Radiotjänst sina sändningar. Premiärdagen börjar med en högmässa följt av en festkonsert och dramatisk uppläsning. Dagen avslutas med nyheter från TT och en väderleksrapport från SMHI.

De tyska nazisterna höll sin första kongress i München, nazistpartiet som tio år efter skulle ta makten i Tyskland, och som detta år även försökte sig på en misslyckad statskupp. Och så öppnades Tutanchamons grav, som kastade ljus över Egyptens äldsta historia. Inbördeskriget på Irland slutade då. Men kanske det som man minns bäst från detta år är hur den tyska valutan kollapsade och så förstås valet av Mustafa Kemal som Turkiets president.

Modet på 1920-talet var väldigt speciellt. Alla hade klänningar som var helt raka, man såg inga kurvor alls. Man hade stora, långa pärlhalsband och det var även väldigt mycket hattar, som man kan se här i modetidningen L´art et la Mode från 1923[3]

Amanda S 2

 

Intervju med min morfar, Bo Andersson

AS: Vilket år föddes du?

BA: 1952

AS: Hur levde du när du var ung?

BA: I en familj med tre syskon, jag var minst. Skulle tro att vi hade det ganska knapert, men det saknades aldrig något. Mor och far skildes när jag var fjorton år, men då var det bara jag som inte jobbade, i alla fall inte heltid.

Amanda s Bo Andrsson

Bo Andersson[4]

 

AS: Var och hur bodde du?

BA: Uppväxt i L:a Uppåkra i ett hus byggt kanske i början av 1900-talet, med 200 m till närmsta granne. Jag och Arne, min bror, hade ett oisolerat rum på ovanvåningen där temperaturen var ganska låg på vintern, men hög på sommaren, så det jämnade ju ut sig. I och med att vi bodde som vi gjorde var det alltid möjligt att göra saker med snickerier eller liknande. Jag trivdes bra där!

AS: Hur var du som tonåring?

BA: Från tretton upp till nitton? Jobbade vid alla lediga stunder. Pengar var viktigt för att spara till moped (vilken jag fick av Mor), bensin och sedan körkort. Tror egentligen att jag var ganska blyg, var aldrig med bland värstingarna som rökte eller hittade på “hyss”. Spelade lite boll, var med i scouterna, jag var grym på knopar – allt som hade med hantverk att göra!

AS: Gick du i skolan länge eller börja du jobba i tidig ålder?

BA: Vi började med Pryo (praktik) när jag var fjorton, då var jag på Staffanstorps Snickerifabrik, sen när det var långhelg eller sommarlov fick jag jobba där hur mycket jag ville.

AS: Vad jobbade du med? Och var?

BA: Jag fortsatte på Snickerifabriken efter att jag gått två år på Centrala Verkstadsskolan i Lund, som inredningssnickare.

AS: Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?

BA: När jag var tjugo år ryckte jag in i lumpen, strax innan träffade jag Britt-Marie och då föll det sig naturligt att när jag muckade (blev klar med lumpen) så flyttade vi in tillsammans i vår nya lägenhet på Åkershus i Staffanstorp.

AS: Vad kostade saker? T.ex. bil, hyra, etc.

BA: Saker o ting kostade inte så många kronor. När jag var arton tog jag körkort och köpte bil för 2 300: -, en sex år gammal Fiat, bensinen kostade exakt en krona litern. Lönen låg på c:a 10: -/timmen. När vi flyttade in på Åkershus var hyran 549: -/månad för en trea.

AS:Har du eller någon nära till dig upplevt något krig? Och i så fall, hur var det?

BA: Tack o lov aldrig varit med om krig!

AS:Hade du någon allvarlig sjukdom?

BA: Någon allvarlig sjukdom har jag aldrig haft. En spricka i foten under en fotbollsmatch, annars inga skador heller.

 

Amanda S 5

Det här är en bild på min morfars fru Britt-Marie (min mormor), hennes föräldrar och mig. Bilden är tagen i juli 1997.

SVERIGE 1945 – 1967

Migration

Sverige var före andra världskriget främst ett utvandrarland, bland annat migrerade många svenskar till Nordamerika, men trenden vände under och efter andra världskriget, först i och med att man tog emot krigsflyktingar, bland annat från Baltikum, och krigsbarn från Finland. Från slutet av 1940-talet kom även arbetskraftsinvandring, till en början främst från Finland och Italien. Fram till 1950-talet var Sveriges befolkning mycket etniskt homogen i jämförelse med andra industrialiserade länder. Det fanns några inhemska minoriteter som samer, romer, resande, och ett mindre antal sverigefinnar. Från andra halvan av 1950-talet och framåt kom omfattande arbetskraftsinvandring framför allt från länder som Finland, Italien, Jugoslavien, Grekland och Turkiet. Min morfar känner inte några invandrare, men hans moster utvandrade däremot på 40-talet.[5]

Europa har en lång tradition av emigration. Miljoner européer har lämnat kontinenten för att av religiösa, ekonomiska och politiska skäl bosätta sig på avlägsna platser i världen. Européerna har förändrat Amerikas och Australiens befolkningsstrukturer. Den europeiska kulturen, de europeiska språken och den kristna religionen har trängt undan andra kulturer överallt i världen. Men från slutet av andra världskriget har migrationsvågorna ändrat riktning. Europa har gått från att vara emigranternas ursprung till att vara slutstation för en stor del av världens migrationer. Sverige har tagit emot en oproportionerligt stor andel av den invandringen. Det finns flera anledningar till en sådan utveckling:

Ekonomiska anledningar: Europa genomgick en stor industrialiseringsprocess, som knappast avtog till följd av krigen, utan fortsatte med förnyad kraft efter 1945. Den delvis förstörda produktionsapparaten i Frankrike och Tyskland kom igång igen med bistånd av Marshallhjälpen och behövde ett tillskott av arbetskraft efter krigets mänskliga förluster. Det neutrala Sverige kunde, opåverkat av kriget, tillföra nödvändiga varor för efterkrigsuppbyggandet men arbetskraftsbrist var ett stort hinder. I Syd- och Östeuropa var utvecklingen inte lika gynnsam. Grekland, Jugoslavien och Italien hade drabbats hårt av kriget och förmådde inte skapa arbete åt sin befolkning i samma utsträckning som Tyskland eller Frankrike. Den ojämna tillväxten skapade organiserade arbetskraftströmningar från söder till norr, bland annat till Sverige, under slutet av 1940-talet fram till den första stora ekonomiska nedgången i slutet av 1960-talet. Ett system av gästarbetare utvecklades i de mest industrialiserade länderna, vars mål var att tillföra arbetskraft till de mottagande länderna så länge som detta behövdes. En av de första stora immigrantgrupperna som anlände till Västeuropa var 157 000 polacker, som togs emot i Storbritannien. Tyskland hämtade sin arbetskraft från Sydeuropa och Turkiet. Frankrike drog till sig invandrare från Medelhavsländerna, bland de tusentals spanjorer som kommit redan efter det spanska inbördeskrigets slut 1939, och som bekämpat nazisterna tillsammans med den franska motståndsrörelsen.

Koloniala anledningar: De europeiska ländernas koloniala förflutna. Frankrike, Storbritannien, Holland, Belgien och Spanien har hållit sig med kolonier, som under 1800- och 1900-talet blivit självständiga stater men bevarat det koloniala språket och en stor del av den europeiska kulturen. Efter andra världskriget började invandringen från bl.a. Nordafrika, Västindien, Indien, Pakistan och senare även Bangladesh anlända till de gamla koloniala staterna. Deras arbetskraft bidrog till den europeiska återhämtningen och den snabba ekonomiska tillväxten.

Europeiska folkomflyttningar i efterkrigstid: Den första stora folkomflyttningen i Europa efter andra världskriget var de etniska tyskarnas utkastande från Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och andra Östeuropeiska stater. Miljoner tyskar som överlevde flytten bosatte sig då i det för dem okända ursprungslandet. Ungernrevolten 1956 skapade över 200 000 flyktingar, som i stor utsträckningen sökte sig till Västeuropa. De ungefär 8 000 ungerska flyktingar som fick fristad i Sverige, integrerades väl i vårt samhälle. Tolv år senare drabbades Tjeckoslovakien av en liknande politisk katastrof och tusentals tjeckiska flyktingar lämnade landet. Efter 1968 kom 3000 flyktingar från Tjeckoslovakien och med den ökande antisemitismen i Polen sökte sig 2 500 judar från Polen till Sverige 1968 – 1972. Många greker flydde från militärjuntan och amerikaner deserterade på grund av USA:s krig i Indokina och sökte asyl i Sverige.

Balkankriget skapade begreppet ”etnisk rensning” och innebar en ny våg av emigration mot väst. I juni 1991 startade kriget i Jugoslavien med en serbisk attack mot den självutropade fria republiken Slovenien vilket satte igång ett blodigt krig mellan de sydslaviska folken. Miljoner flyktingar sökte sig till Västeuropa och övriga världen i något som blev en av historiens största europeiska folkomflyttningar under modern tid. Mellan 1984 och 2003 sökte 458 880 människor asyl i Sverige av vilka 172 204 personer kom från forna Jugoslavien: 52 598 från Bosnien – Hercegovina och 90 775 från Serbien och Montenegro.

Flyktingar från utomeuropeiska konflikthärdar: Chilenare, argentinare, uruguayaner, colombianer, peruaner, kubaner, iranier, irakier, palestinier, båtflyktningar från Vietnamn, afrikaner från länderna söder om Sahara med flera; alla lämnade förföljelse under blodiga diktaturer eller tog sig ut ur pågående krigshärdar för att söka sig till fred och relativt välstånd i Europa. Från kriget mellan Irak och Iran kom nästan 90 000 flyktingar: 40 407 från Iran och 49 461 från Irak.

Litteratur

Sverige var under efterkrigstiden ett av världens mest läsande folk, tillsammans med norrmän, finländare och islänningar. Under 1950-talet fanns välfyllda bokhyllor även i arbetarklasshem[6]. Efter kriget framträdde flera barnboksförfattare som blev populära. Den mest kända av dessa var Astrid Lindgren som 1945 gav ut Pippi Långstrump. Men jämte Astrid Lindgren fanns också Lennart Hellsing, Tove Jansson, Åke Holmberg och Harry Kullman.

 

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren

Under 1940-talet blev även serietidningar vanliga, vilket först sågs med oro, då de ansågs sprida osunda värderingar. [7] Serietidningen etablerades i Sverige, efter amerikansk förebild, åren kring 1950. Kalle Anka & C:o och Seriemagasinet kom båda 1948, och de kommande åren fick både Stålmannen och Fantomen egna tidningar. Men det fanns också svenska serietidningar under 1950-talet t.ex. Dotty Virvelvind, Allan Kämpe och Buffalo Bill.

 

Fantomen

Fantomen

Den helsvenska serietidningen Tuff och Tuss hade barnboksförfattaren Gösta Knutsson som redaktör och där medverkade även Rune Andreasson, som skapade Bamse 1966. Även vissa barnböcker fick serieversioner, som Hedenhös och Ture Sventon.

 

[8]

TV och radio

Den 1 januari 1925 startade sina sändningar AB Radiotjänst och sände i en kanal, några timmar varje kväll. Radiotjänst ägdes av tidningarna, nyhetsbyrån TT och radioindustrin.[9] Länge fanns endast en radiokanal. I radion början var alltid tilltalet mycket högtidligt; fredagsnyheterna inleddes alltid med ”Hans Majestät Konungen har idag hållit konselj”, vilket i och för sig var rimligt då för det var i och med dessa som regeringens beslut började gälla. Kungen hade fortfarande ganska stor makt.

År 1956 startade regelbundna TV-sändningar, efter att provsändningar pågått i tre år. Den första stora succén blev Kvitt eller dubbelt. Under fotbolls-VM 1958 i Sverige skaffade de flesta en TV om man inte redan hade en, och antalet biografer minskade kraftigt. Mellan 1956 och 1963 halverades antalet biobesök.

Min morfar minns mycket väl första gången han såg på TV. Han var hemma hos sin kusin i Malmö. Då var det bara dansk TV. Han kommer ihåg att Sverige inte började sända TV förrän 1956-1957. De köpte egen TV till fotbolls-VM 1958[10], det tyckte han var häftigt.[11]

VM-silver 1958

VM-silver 1958

Det svenska fotbollslandslag som tog silver vid VM 1958: på knä fr.v. Kurt Hamrin, Reine Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Överst fr.v. Lennart ”Nacka” Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Julle Gustavsson och Nisse Liedholm.[12]

Den svenska synden

Från 1950-talet och framåt sprids i världen ryktet om att svenskarna har hållit på med fri sex, otrohet, nudism etc. mer än alla andra folk. För många människor i andra länder verkar detta påstående fortfarande gälla som sanning. Man utsatte Sverige och norden för exotism, liksom man gör med södern.[13]

En av huvudskurkarna bakom schablonbilden hette Joe David Brown, en journalist som skrev en artikel i tidskriften Time[14]. Artikeln fick mycket stor uppmärksamhet i flera västländer och man diskutera det sekulära samhällets effekt på människors sätt att leva. Artiklarna gjorde gällande att svenskar i allmänhet tyckte om att gå omkring nakna och på swinger-fester.[15]   Svenska filmer bidrog till utlandets bild av Sverige som en hypersexualiserat land, bl.a. Folke Sundquist och Ulla Jacobsson nakenbilder, som kärleksparet Göran och Kerstin i Arne Mattssons film ”Hon dansade en sommar”, från 1951. I själva verket var det långt ifrån så frigjort i det svenska folkhemmet, som man ville påstå. Detta fick den amerikanska författarinnan och sexgurun Susanne Sontag erfara under sitt besök i Stockholm 1968. Enligt henne var det alkohol snarare än sex, som svenskarna hade som ”synd och skam”.[16] Visserligen hade sex- och samlevnadsundervisningen införts som obligatoris i den svenska skolan så tidigt som 1955[17] och p-pillret blev godkända i Sverige 1960[18], men om det ökade promiskuiteten får det vara osagt.

Men bilden av Sverige som ett lössläppt land nådde även den svenska riksdagen. I tryckfrihetens namn släpptes pornografin helt fritt i Sverige 1971 genom slopandet av förbudet mot material som kunde såra ”tukt och sedlighet” efter  en regeringsproposition. Under debatten 1970 hördes röster som varnade för konsekvenserna av en sådan lag för Sverigebilden:

Amanda s 8

Folke Sundquist and Ulla Jacobsson in Hon dansade en sommar (1951)[19].

Herr talman! Under det senaste årtiondet har vi fått uppleva att en    snabbt växande flod av pornografiska alster har vällt ut över vårt        land – en flod som på legala och illegala vägar sökt sig över landets gränser. Sverige har på   detta område uppnått en föga hedrande  ryktbarhet som ett land där inga restriktioner på detta område gäller. Man har också utomlands dragit slutsatsen att livet i Sverige kännetecknas av sexuell hållningslöshet, för att inte säga allmän lösaktighet.[20]

Lagen gick igenom och tobaksaffärer, mataffärer och biografaffischer fylldes av bilder på leende flickor med bara bröst. 70-talet var den mest sexualiserade årtionde, åtminstone ytligt sett.

Rädd för ryssen

Kalla kriget kallas konflikten mellan USA och Sovjetunionen från andra världskrigets slut 1945 till runt år 1990. De två supermakterna var ledare för var sitt ”block” med flera olika länder. USA var ledare för västblocket och Sovjetunionen för östblocket. De båda sidorna hade helt olika syn i politiska frågor. USA ville bygga samhället på kapitalistiska idéer medan Sovjetunionen ville använda kommunistiska idéer.        De båda började med kapprustning, vilket innebär att länderna tävlade om att skaffa sig fler och bättre vapen, och hotade varandra med krig. Kalla kriget blev aldrig riktigt allvar, det vill säga det blev inte direkt krig mellan länderna. Det berodde på terrorbalansen som innebar att ingen kunde börja ett krig eftersom den andra sidan alltid hade tillräckligt med kärnvapen för att slå tillbaka.

Kalla kriget kostade mycket pengar och i slutet av 1980-talet lade den sovjetiska ledaren Michail Gorbatjov fram förslag hur man skulle minska antalet vapen. Hela det kommunistiska systemet i Östeuropa föll samman och kalla kriget var över runt år 1990. Man påverkades av kalla kriget lite, alla var oroliga att ryssarna skulle komma, även min morfar.[21]

 

 

 

 



[1] Galna ko-sjukan eller Creutzfeldt-Jakobs sjukdom eller  BSE, bovin spongiform encefalopati, som den egentligen,  heter, bröt   ut http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Creutzfeldt-Jakobs-sjukdom/ och http://www.ne.se/lang/bse

[2] Ingvar Carlson tog över statsministerposten efter mordet på Olof Palme, tio år tidigare. Göran Persson satt sedan kvar till 2006, då Socialdemokratin (som både Ingvar Carlsson och Göran Persson representerade) förlorade regeringsmakten till en borgerlig koalition.

[3] CC: http://farm1.static.flickr.com/152/368523669_1c6d76bd4c_o.jpg

[5] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historia_1945%E2%80%931967)

[6] Här var arbetarrörelsen helt drivande. Man kämpade för åttatimmars arbetsdag bl. a. för att arbetarna skulle kunna tillbringa längre tid med sina familjer och inte minst för att de skulle kunna förkovra sig genom läsning. Se Daniel Brodéns Arbetarklass och kulturvanor i historisk kontrast: http://www.som.gu.se/digitalAssets/1453/1453861_19-daniel-brod–n.pdf

[7] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historia_1945%E2%80%931967)

[8] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fantomet01.jpg Frode Inge Helland. 2006.12.10

[10] 1958 års fotbolls VM spelades i Sverige, bl.a. i Malmö, och Sveige blev tvåa efter Brasilien. Lyssna på live-referat frän öppningsmatchen mellan Sverige och Mexico på Råsunda: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=1307025

[11] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historia_1945%E2%80%931967)

[12] http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Swedish_squad_at_the_1958_FIFA_World_Cup_(2).jpg

[13] Se Arabian nights in the midnightsun? Exploring the temporal structure of sexualgeographies i Historisk tidskrift, 129:3• 2009. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2009-3/pdf/HT_2009_3_487-510_glover-marklund.pdf och lyssna gärna på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3940&artikel=4580937

[14] Joe David Brown, ”Sin & Sweden”, Time 25/4   1955.

[15] (http://blog.svd.se/historia/2012/11/11/den-svenska-synden/

[20] Centerpartisten Gunnar Larsson i Andra kammarens protokoll  nr 30, 28/51970, s.99. Historisk tidskrift 129:3, 2009

[21] (http://www.ne.se/lang/kalla-kriget)

 

 

Dane Sebez

Det var en gång i Bosnien…

Av Dane Sebez

Hemma hos mig hittade jag denna bild, tagen någon gång runt 1960 talet i Bosnien. På bilden syns min farfars föräldrar som bodde i Bosnien. Men de var serber.  Min farfars pappa hette Ilija och mamman hette Milica. Ilija föddes 1902 och dog 1978. Milica föddes 1911 och dog 1998. Jag träffade aldrig min farfars mamma. Jag vår 2 år när hon dog.  Min farfar och en av hans systrar dog före deras mamma.

Dane s 1

När Ilija var 12 år  började första världskriget. Kriget började på grund av skottet i Sarajevo. Det var en serb som hette Gavrilo Princip som sköt den österrikiska kronprinsen, Franz Ferdinand och hans tjeckiska hustru Sophie von Chotek, den 28 juni 1914.

Dane s2

Gavrilo Princip arresteras efter skotten.[1]

Sydsslaverna på Balkan

Balkan är en halvö i östra Europa, till ytan ungefär så stor som Spanien eller Sverige. Denna halvö inrymmer många olika folk och nationer: Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro samt Makedonien, Rumänien, Albanien, Bulgarien, Grekland och europeiska delen av Turkiet.

Dane 3 k

Karta över Balkanhalvön.[2]

På medeltiden fanns det ett stort antal självständiga kristna slaviska riken på Balkanhalvön, men det turkiska Osmanska riket erövrade det mesta av halvön på 1300-talet och införde islam som religion, men tillät både kristna och judar att behålla sin religion mot att de betalade skatt, något som muslimerna slapp. De som gick över till islam gjorde detta för att få en högre social ställning och för att slippa betala skatt. Massomvändelser skedde främst i Bosnien, Makedonien och delar av Bulgarien, där befolkningen var bogomiler (betyder de som Gud håller kär på sydslaviska språk), en kättersk rörelse som i Bosnien kallades patarener.  Dagens muslimska slaviska befolkning är arvtagare till de kristna ortodoxa och bogomiler som övergick till islam. De nordliga delarna av Balkan tillhörde Österrike–Ungern.

I takt med att Osmanska riket försvagades började flera folk på Balkan att kräva självständighet. Serberna gjorde 1804–13 uppror under Karađorđe och 1815–17 under dennes rival Miloš Obrenović, och tvingade turkarna att erkänna ett mindre område som ett autonomt (fristående) Serbien. På 1820-talet bröt sig Grekland ut från Osmanska riket genom ett frihetskrig, som alla kristna stater gav stöd till.

Serbiens ledare ville få tillgång till Adriatiska havet och passade under tider av oro i Bosnien på att försöka skaffa detta med våld, men besegrades av Osmanska riket 1876. De öppna stridigheterna mot turkarna gav serberna stormakternas sympatier och erkändes som en självständig stat efter Berlinkonferensen, 1878, och blev ett kungadöme 1882. Med fransk hjälp byggde Serbien under tiden upp en stark försvarsmakt och med denna lyckades Serbien erövra under Balkankrigen (1912–13) delar av Novi Pazar och Kosovo samt större delen av Makedonien. Serbien accepterade Österrike-Ungerns annektering av Bosnien, då landet var i starkt behov av ekonomisk hjälp från dubbelmonarkin. Men drömmen om att bilda en stat som samlade alla sydsslaver, under serbisk ledning levde kvar sommaren 1914.

En hemlig serbisk organisation bildad 1911 och ledd av höga officerare,  Svarta handen (Enhet eller döden), ville förena Österrike–Ungerns sydslaviska områden med Serbien. Organisationen stod bakom flera politiska attentat och planerade och genomförde mordet på Österrike–Ungerns tronföljare Franz Ferdinand och hans gemål i Sarajevo.

Bosnien, som erövrades av Osmanska riket 1453 och genomgick en snabb islamisering, tog emot muslimska flyktingar från Ungern, Slavonien och Kroatien, när områden togs över av det Habsburgska kejsardömet. Samtidigt avfolkades den bosniska gränsen mot det habsburgska väldet efter freden i Karlowitz, 1699.  Ortodoxa vlacher användes för att återbefolka de tomma gränsområdena, framför allt i nordvästra Bosnien. Därmed förändrades den religiösa kartan på västra Balkan. Den ortodoxa kristendomen etablerades i väster, i”öar”, långt borta från sina traditionella områden. Eftersom majoriteten av de sydslaviska ortodoxt kristna i västra Balkan hörde till det serbiska patriarkatet i Peć, kände sig vlacherna med tiden i första hand som serber.

Österrike-Ungern fick sin ockupation av Bosnien erkänd som laglig först efter Berlinkonferensen och förvandlade området till en del av dubbelmonarkin 1908. För att försäkra sig att Serberna inte skulle göra några anspråk på Bosnien, delades parlamentet efter nationell tillhörighet i tre delar: katolskt (kroater), ortodoxt (serber) och muslimskt (bosniaker).

I dagens Rumänien styrde Turkarna från 1541endast indirekt. De tre furstendömena, Transsylvanien, Valakiet och Moldova, hade kvar sina inhemska härskare (s.k. vojvoder eller hospodarer), som valdes av turkarna bland medlemmar av furstehusen. Krimkriget (1853-56)  innebar slutet på den osmanska överhögheten. Vid Krimkrigets utbrott invaderades Moldova av ryska trupper, men de drevs ut med gemensamma ansträngningar. Stormakterna godkände konstitutionerna för De förenade furstendömena Moldova och Valakiet 1854, som 1859 valde Alexandru Ioan Cuza till att leda unionen .1861 antogs slutligen namnet Rumänien, som 1864 blev en enat furstendöme under den tyske prinsen Karl av Hohenzollern–Sigmaringen, Carol I, men formellt kvarstod Rumänien som en turkisk vasallstat fram till två år efter Belinkonferensen (1878), då Rumänien erkändes som helt självständig monarki med Carol som regent. Transsylvanien tillhörde det Habsburgska riket fram till slutet av första världskriget.

Ett krig som ingen ville ha

Efter mordet på kronprinsparet krävde Österrike-Ungern från Serbien att österrikisk polis skulle få undersöka händelsen i Serbien och att de skyldiga skulle skickas till Wien för rättegång. Serbien vägrade och Österrike förklarade krig mot Serbien. Serbien fick hjälp av Ryssland, eftersom landet kände gentemot sydsslaverna en plikt, som kan liknas med en storebror. Ryssland var sydsslavernas beskyddare. Österrike-Ungern fick genast stöd av Tyskland. Frankrike och Storbritannien var förbundna med Ryssland i en överenskommelse (Entente) sedan 1907.  Av den anledningen tvingades länderna gå in på Serbiens sida i kriget. Tyskarna kom med i kriget för att de kände sig hotade av Ryssland och Frankrike.

Det första tyskarna gjorde var att gå in i Belgien för att anfalla Frankrike på den enda punkten som var oskyddad. Storbritannien, som garanterade Belgiens territoriella självständighet, tvingades att förklara krig mot Tyskland.

Kriget, som jag väljer att inte gå in på i detalj, slutade med nederlag för Tyskland och Österrike-Ungern. Det var tre kejsardömen som föll på grund av kriget: det Tyska, det Österrikiskt-Ungerska och det Ryska.

1918 så avslutades kriget. Det var det året Jugoslavien blev ett land. Innan det så var Serbien ett land och Bosnien, Kroatien och Slovenien tillhörde Österrike-Ungern. USA framstod som den nya stormakten medan Frankrike och Storbritannien påbörjade en relativ tillbakagång. Från de splittrade kejsardöme i östra Europa föddes nya republiker: Tjeckoslovakien, Ungern, Polen och Jugoslavien.

Serbernas (och kroaternas) gamla dröm går i uppfyllelse

Jugoslavien

När jag växte upp under 1970- och 1980-talen talades det aldrig om Jugoslaviens olika nationaliteter. Mina föräldrar var kommunister, vi kallade oss för jugoslaver och vi såg upp till Tito. Vi gick aldrig i kyrkan och det gjorde inte så många andra heller. Visst såg jag att flera av våra vänner ibland hade andra traditioner än vi, men det var bara positivt. Allt förändrades 1991. Plötsligt blev nationalitet avgörande för vilka vi kunde umgås med. Eftersom mamma var kroat och pappa serb kunde jag inte

välja identitet. Jag är ateist, mitt namn är serbiskt och jag har gått i en katolsk (kroatisk) skola. Idag, 2011, ser jag mig främst som bosnier.[3]

Det Jugoslavien som Bojana talar om grundades 1918. Själva namnet (Jugoslavien= sydsslavernas land) visar att det var den serviska drömmen som blev verklighet. I december 1918, i samband med freden efter första världskriget, utropades Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike.

Makten kom att ligga hos serberna och deras ledare Nikola Pašić som lyckades genomdriva en mycket centralistisk politik med hjälp av konstitutionen från 1921, den så kallade Voivodan konstitutionen från 1921 delade upp landet i 33 administrativa enheter, utan hänsyn till religion eller regionaltillhörighet.

Det var ett försök att ena landet under serbisk ledning men också ett försök att skapa en ny nationell identitet. Försöket begrovs med dess ledare, som 1928 sköts ihjäl i parlamentet av en ledamot från Montenegro. Därefter tog kungen Alexander själv rodret som diktator, och försköt parlamentet. Kungen själv föll offer för ett attentat utfört av den kroatiska terrororganisationen Ustaša, under ett statsbesök i Paris.

Sammansvetsningen av det nya landet misslyckades då de två främsta aktörerna, serberna och kroaterna, vägrade att samarbeta. Ekonomin fungerade inte då landets olika delar inte handlade med varandra. Kommunikationerna, som inte kommit igång efter krigsslutet var urusla, och försvarade integrationen.

Världspolitiken i slutet av 1930-talet visade att västländerna, d.v.s. stormakterna Storbritannien och Frankrike, inte kunde garantera småländernas fortbestånd. I vetskap att Tyskland-Italien ville dela Europa mellan sig, ingick Jugoslavien 1940 en överenskommelse med Tyskland om samarbete inom den s.k. stålpakten. Efter det startade interna oroligheter i Jugoslavien och landet besattes av trupper från Tyskland, Italien, Ungern och Bulgarien. Ustašaledaren Ante Pavelić bildade med tyskarnas hjälp en självständig Storkroatien innehållande Kroatien och Bosnien-Hercegovina och startade genast med att rensa landet från alla oönskade grupper, för hans del serber och muslimer. Serberna fick hålla tillgodo med en mini-Serbien under general Nedić. Både Storkroatien och lilla Serbien hade stora svårigheter med att försöka slå ned kommunistiska och nationalistiska partisaner och kungatrogna, serbiska četnici. Kroater och serber bedrev var för sig utrotningskrig mot muslimerna. Bara i Kroatien mördades mer än 300 000 muslimer av Ustaša.

Händelserna under andra världskriget, framför allt de många massakrerna som kroater och serber gjorde sig skyldiga till, lämnade grogrund för fortsatt fiendskap mellan folken. Bara i Jasenovac, det mest ökända av Ustasjaregimens koncentrationsläger mördades mellan 90 000 och 120 000 människor,

främst serber, judar och romer. Under andra världskriget mördades i Jugoslavien 80 procent av judarna, 8,1 procent av muslimerna, 7,3 procent av serberna och 5 procent av kroaterna. Vid massakern i Bleiburg, uppskattar dagens historiker att 50 000 kroater massakrerades av partisaner.

Partisanerna, som leddes av den hjälteförklarade kroaten Tito, togs över varje område som tyskarna tvingades lämna. Den 29 november 1943 upprättades en nationell befrielsekommitté som provisorisk regering i Jajce. De jugoslaviska exilregeringen i London  tvingades samarbeta med Tito, som 20 september 1944 tågade in i Belgrad. Jugoslavien fick i freden 1945 västra Slovenien, Istrien med Rijeka och Zadar med tillhörande öar. Därefter började Titos kamp för att förena Jugoslavien bortom alla religiösa eller etniska gränser som ett kommunistiskt land under parollen ”Broderskap och enhet!”

Jugoslavien blev ett kommunistiskt land men höll sig borta från Moskvas maktanspråk. Efter 1948 valde Jugoslavien en egen och mer självständig väg än andra öststater som lydde under Sovjetunionen. I stället för planekonomi införde Tito efter 1960 ett slags socialistisk marknadsekonomi. Titos kommunism innebar inte att gränserna stängdes mot omvärlden och hundratusentals jugoslaver lämnade landet efter krigslutet och sökte jobb i de växande industriländerna i väst, däribland i Sverige. Min farfars syster flyttade till Tyskland, osäkert på när, men de bodde i Västtyskland. De hade de bra i Tyskland. De hade pengar och de kunde komma till Jugoslavien varje sommar.

Ytligt sätt lyckades Titos Jugoslavien fostra ett land med sammanhållning, som byggde bland annat på att landet var verkligen framgångsrik som idrottsnation. Men varje gång de ekonomiska konjunkturerna försämrades blossade upp de gamla motsättningarna och när Tito dog 1980 gick det snabbt utför. Under 1980-talet upplevde Jugoslavien en lång ekonomisk nedgångsperiod under vilken produktionen och inkomsten per invånare minskade, utlandsskulden ökade och inflationen nådde 1989 över 2 700 %. Familjernas ekonomi utarmades, när priserna fördubblades på en månad utan att lönerna hängde med. Även möjligheterna att emigrera försämrades när flera västländer själva fick ekonomiska problem.

Sovjetunionens upplösning fungerade som en signal för nationalistiska krafter i Jugoslavien att påbörja nedmonteringen av republiken. Partiets kongress 1990 slutade i kaos när den slovenska delegationen lämnade mötet. Alla försök att öka demokratin och ge mer makt åt delrepublikerna misslyckades. Slovenien och Kroatien förklarade sig suveräna (oberoende) i juli 1990, och efter folkomröstningar i båda delrepublikerna förklarade sig dessa självständiga, varpå inbördeskriget var ett faktum.

Den av serberna kontrollerade armén gick till attack mot Slovenien och Kroatien. Slovenien förhandlade sig till eldupphör redan i juli 1991 men kriget fortsatte i Kroatien, trots många medlingsförsök från bl.a. EG (föregångaren till EU).  Jugoslaviens president, Slobodan Milošević, uppmanade serberna i de olika delrepublikerna att göra sig självständiga, vilket de gjorde i Bosnien-Hercegovina, som förklarade sig självständigt 1992 och i Kroatien. Därefter satte igång ett krig, som med korta uppehåll fortsatte ända fram till freden skrevs på i Paris i december 1995. Kriget, i vilket alla sidor utsatte civila för omänskliga lidanden, kostade över 100 000 människoliv och förstörde städer som Mostar och Sarajevo. Det sydslaviska folket blev genom freden mer splittrat än någonsin tidigare.

 

Karta över frontlinjerna före freden 1995

dane 4 kk

 

[4]

Att tvingas lämna sitt land

Före kriget var det lätt att vara serb i Sarajevo, för då kände sig alla som jugoslaver och lät bli att bråka. Alla var jugoslaver. Men när kriget bröt ut togs många serbiska män till ett fängelse där alla serber hölls. Min pappa var där i cirka 1 år. Där blev de misshandlade och slagna. Många blev dödade. För kvinnorna så var det inte lättare. De fick vara utan sina män och många blev misshandlade och våldtagna. Alla serber som bodde i Bosnien fick sticka till Serbien eller flytta till en annat land för att inte bli dödade. Mina föräldrar flydde först till Serbien och bodde där 3 år. Min pappa fick sedan söka att åka till ett annat land. Han sökte medborgarskap i USA men han blev skickad till Sverige istället.

Min farfar och farmor flydde med mina föräldrar till Serbien. Ingen av dem ville till Sverige. De ville stanna i Serbien till kriget var över och sen flytta hem till Bosnien igen. Men det blev inte så. De bestämde sig för att komma till Sverige också. De skulle komma i december 1996. Då kom bara min farmor hit. Mina föräldrar kom till Sverige mars 1996. Min farfar dog ca två månader innan jag föddes så han hann inte komma till Sverige.

Nu är det lugnt för serberna att bo i Bosnien. Efter kriget så bildades Republika Srpska och det är en del av Bosnien där nästan bara serber bor. De vill en dag bli ett självständigt land. Min farfar och farmor hade nog bott i Republika Srpska om min farfar hade varit vid liv.

Att leva under andra väldskriget.

Kriget var en katastrof och den drabbade många länder och människor. Min farmor berättade för mig att Jugoslavien började bombas 1941 och det var krig i Jugoslavien från 1941 till 1943. Ilija var 39 år och Milica var 30 år. Tyskarna bombade Jugoslavien. Min farmor berättade att de fick fly hemifrån. Men jag vet inte vad Ilija och Milica fick göra men min farmor och farfar fick fly och de bodde på samma ställe så de fick nog också fly. De fick sova i skogen för att soldaterna inte skulle ta dem och döda dem. De fick springa mycket så att de inte blev sprängda av bomberna som Tyskland släppte.

Min farmor Stakas historia

Min farmor föddes 1933 i Bosnien, i en stad som hette Blagaj. Det var samma år som Hitler kom till makten. De var fem i familjen. Senare i livet flyttade hon till en större stad, även den i Bosnien, som heter Livino. Hon har drabbats av två krig. Det första var andra världskriget, som började när hon var sex år gammal, och det andra var det jugoslaviska kriget, 52 år senare. Andra världskriget tyckte hon var värst, för hon minns att de var tvungna att gömma sig i skogen för att överleva.

Min farmor gick inte i skolan, som jag gör, när hon var i min ålder. På den tiden var det inte många som gick i skolan där. Hon fick hjälpa till hemma med djuren, passa småsyskon och alla andra bestyren. Längre fram jobbade hon i ett företag i Blagaj i 36 år och hon tycker att man kunde leva bra på lönen de fick. 1959 träffade hon min farfar, han som inte alls ville komma till Sverige, även om farmor försökte övertala honom genom att säga att det var ett bra land att leva i.

Min farmor tycker att det blev mycket svårt att bo i Bosnien som serb efter kriget. Hon berättar att alla serber fick sparken från sina jobb och nästan alla serber misshandlades och många dödades. Serbernas mötesplatser och caféer förstördes.  En gång togs hennes son (min far) tillfånga och misshandlade honom och de berättade sedan för henne att han var död. Men han kom tillbaka efter ett par dagar helt sönderslagen men vid liv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



[3] Bojana, uppvuxen i Banja Luka där hon fortfarande bor. I Forum för levande historia: Om nationalism, historiebruk och vägen till försoning: http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/wysiwyg_media/dlh_offer_for_historien.pdf

[4] www.creativecommons.org Map of war in Yugoslavia 1995:  Källa Ceha. http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Map_of_war_in_Yugoslavia,_1995.png

Elin Larsson-Lundius

Ett liv som började i krigets skugga

Av Elin Larsson-Lundius

 

Min morfar föddes i Göteborg 1939, samma år som andra världskriget började. Hans uppväxt i Göteborg var borgerlig och sträng. Hans familj hade det bra, hans pappa kom från Göteborg och hans mamma kom från USA. Hans mamma var sekreterare och hans pappa ägde ett trävaruföretag som importerade och sålde träfaner i Göteborg och han arbetade även som säljare/kamrer. Kriget påverkade nog inte min morfar speciellt mycket, i alla fall inte direkt. Han levde ett bra liv i det skyddade Sverige, Hans familj hade det bra ekonomiskt. Men Sveriges försörjningsläge försämrades under kriget och det måste ha påverkat hela hans familj.

En del dagligvaror var det väldigt ont om och man delade ut ransoneringskort till hushållen. Tilldelningen var anpassad efter familjens storlek. Man fick ett antal kuponger som man fick lämna i utbyte mot mat och annat. Man började dela ur ransoneringskort redan 1939 och efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 skärptes läget ytterligare. Man började ransonera kaffe, te, socker, kakao, kött, mjöl, bröd, fläsk, ost, ris, matfett, stearinljus, köttvaror, grädde, tobak, salt, ägg och mycket annat.  Även restaurangbesök krävde ransoneringskuponger. Detsamma gällde även köp av skor, de flesta med träsula, och kläder och alla sorters textilier. Inga stora julbord gick att duka fram, och kaffekalas med sju sorters kakor, blev endast ett minne. Det var många som försökte fuska till sig större ransoner och man gjorde t.o.m. filmer för att utbilda handelsmännen i ransoneringens konst.

 

 Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av  Köpmannainstitutet

Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av Köpmannainstitutet

Det gjordes instruktionsfilmer om ransonering som visades för alla handlare. Ett exempel är filmen Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av  Köpmannainstitutet för blivande butiksbiträden. Hantering av ransoneringskort i livsmedelsbutik i en småstad. Filmen finns att se i Filmarkivet[1].

På den svarta marknaden fanns allting att köpa och många bönder lade undan en del matvaror för att sälja ”under bordet”, vilket staten försökte råda bot på med upprepade kontroller. Några fick en anställning tack vare ransoneringarna, åtminstone de ca 5000 som staten anställde för att sköta tilldelningen av ransoneringskort, och så alla kontrollörer.

Nedan ser vi tre ransoneringskort; längs till vänster för tobak, i mitten för ägg och den till höger för kaffe och te[2].

Ranso 2

Sverige hade också mycket dåligt tillgång på energi under kriget eftersom vattenkraftverken i norr inte var klara förrän efter kriget. Man var beroende av importerad olja och kol, och båda blev bristvaror under tiden som kriget pågick och världshandeln lån nere. Den som hade en bil blev tvungen att installera gengas och köra på ved, gammal lunp eller vad som helst som kunde brinna.

Elin gengas

Bilden föreställer vägmästare S E Abrahamsson, Målilla Kalmar län. Vid sin tjänstebil 1944. Fotografen är okänd[3].

Den svenska neutraliteten under andra världskriget

Sveriges politiker hade bestämt sig för att hålla Sverige utanför kriget. Det var en känd och framgångsrik svensk politik som hade hållit i 125 år d.v.s. från 1814 då Sverige för sista gången befann sig i krig. Sveriges sista ”fiende” var Norge och ”kriget” slutade med att Sverige och Norge enades i personalunion, något som varade fram till 1905. Sveriges statsminister formulerade i ett tal som han höll på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939 principerna för den svenska neutraliteten:

”Sverige har inte orsak till panik. Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi ha icke otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kunna anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinns nödvändigt. Vår beredskap är god.”[4]

Men i praktiken övergavs neutralitetspolitiken redan den 8 juli 1940, då Sverige och Tyskland enades om transittrafiken genom Sverige. Till och med Per Albin Hansson erkände under regeringsmötet där man beslutade om transiteringen att regeringen övergett neutralitetspolitiken, men tyvärr tvingats till detta. Men man berättade aldrig för allmänheten att avtalet syftade till att hjälpa Tyskland. I stället presenterades avtalet som en obetydlig fråga om trafik. Transiteringstrafiken som också kallades permittenttrafik, gick i teorin ut på att tyska soldater som tjänstgjorde i den av tyskarna ockuperade Norge, skulle kunna åka på sina permissioner (ledigheter) till Tyskland genom Sverige med tåg. I praktiken tillät Sverige att tyskarna skickade trupper från Norge till Finland, ibland hela divisioner[5] med krigsmateriell och allt.[6]  Bilden föreställer hemvändande tyska soldater efter krigsslutet som tar en bensträckare i Höganäs 1945[7].

Elin L permitent

Sveriges bristande neutralitet var väl känd av de allierade, inte minst Sovjetunionen, som efter kriget tvingade Sverige till en mängd eftergifter, bland annat den kända baltutlämningen då Sverige skickade iväg 146 balter som hade tjänstgjort hos tyskarna till Sovjetunionen, där en ovis framtid väntade dem, tillsammans med 2700 tyska soldater som flytt till Sverige efter krigslutet.[8]

Morfars liv efter kriget

Jag hittade en gammal bild på min morfar och hans syster Marianne. Bilden är tagen 1948 i Göteborg och då var min morfar 9 år gammal. Det var några år efter Andra Världskrigets slut. Morfar fick hjälpa till hemma redan som åttaåring. Han fick laga mat för hela familjen då hans mamma la ofta inne på sjukhuset eftersom hon hade fel på njurarna. Morfars pappa hade ingen kunskap om mat och hushåll och därför fick morfar, som hade lite kunskap ta över när hans mamma la på sjukhuset. Det var inte särskilt svårt att laga mat på den tiden med det var stor belastning för honom som 8-åring att stå vid köket och laga mat till hela familjen.

Elins morfar

Under morfars uppväxt var det inte bara hans mamma som la sjuk. Morfar växte även upp när polio smittade i Sverige. Polio, även kallad barnförlamning var ett mycket smittsamt virus som infekterade människan övre luftväg och som stannade i tarmkanalen. Viruset kunde även sprida sig till ryggmärgen och det kunde orsaka förlamning. Runt 20 000 svenskar insjuknade i de polioepidemier som drabbade landet mellan 1945 och mitten av 1950-talet, fram till dess att man hitta ett vaccin som skyddade mot den 1953, och det är också det sista året som epidemin drabbade svenskar, 5000 för det året av vilka 3000 blev förlamade.[9]

Morfar hjälpte till mycket hemma och sitt första jobb fick han 1956, då han var 17 år. Han jobbade som befälsuppassare (som innebär att man skötte befälens hytter och servering) på ett lastfartyg vid namn MS Vibyholm, ett då modernt skepp (byggt 1951) som ägdes av Svenska Amerika Linjen[10]. Dem seglade från Göteborg till Sandviken för att lasta gods, sedan ner till Polen och därifrån till östkusten i USA, Boston, New York, Philadelphia, Norfolk m.m. Han var på många platser i världen som 17-åring.

Han slutade på det jobbet 1959 och då gjorde han sin militärtjänstgöring, eftersom han var amerikansk medborgare blev han inkallad till tjänstgöring i Korea.  Det var oro i landet fast än Koreakriget hade avslutats några år tidigare.

Morfar bil

Efter det att han var klar med sin tjänstgöring vid 20 års-åldern började morfar sin karriär som inredare. Han arbetade med olika sorters inredningar och han fick även vara med och rita köpcentrum, badhus, villor och butiksinredningar när han arbetade på arkitektkontor. Under de sista arbetsåren ägnade han sin tid till att inreda restaurangkök och planering till köken.

Elin L morfars kontor

Morfar på sitt arkitektkontor

Han fick en bra lön för sina jobb. Hela hans familj hade en bra inkomst och därför hade de det bra ekonomiskt och bodde bra.

Under morfars uppväxt blev det även en del nya tekniska utvecklingar. Under andra världskriget hade människor följt krigets alla händelseförlopp på radion. Fram till 1956 lyssnade man på radio som underhållning i familjen men sedan kom den första TV-sändningen i Sverige. Detta tyckte alla var helt fantastiskt! Och efter 10 år hade 80 % av Sveriges befolkning tillgång till Tv.

TV med TV-kanna

TV med TV-kanna

Alla Tv-sändningar var i svart-vitt men det blev inte mindre fantastiska för det, men 1970 kom färg-TV och efter det har tv:n utvecklats mer och mer.
Den första datorn i världen byggdes 1946 och den första fungerande datorn i Sverige hette BESK och var klar 1953. Men morfar skaffade sin första dator så sent som 2005, eftersom han inte haft något behov av något sådant innan. De första datorerna var simpla och enkla, med våra mått mätt, men datorn har utvecklats sen dess och idag kan vi använda datorn mycket mer än vad man kunde då. Idag kan vi spela på våra datorer och ta dem med oss vart som helst.

 

Tv och datorn var de två uppfinningarna som morfar främst kommer ihåg. Det kan bero på att dessa uppfinningar var väldigt uppskattade redan då.

Eftersom USA utvecklades snabbare och modernare än vad Sverige gjorde, hade morfars mamma ofta nya saker. Hon var ofta i USA och hälsade på sina släktningar och när hon kom tillbaks till Sverige hade hon nästan alltid med sig något nytt. En av gångerna hon varit iväg kom hon hem med ett par jeans till morfar, något som morfar aldrig sett någon ha på sig innan. Jeans började tillverkas 1873 men det var inte förens vid 1940-talet dem började importeras till Sverige därför var morfars mamma tidig med att köpa dem i USA. Morfar tog på sig jeansen och gick till skolan med dem men aldrig har han blivit så utskrattad och mobbad innan!

Som 24 åring gifte sig morfar med min mormor och de är fortfarande gifta.. På 60-talet när dem gifte sig var det normalt att vara runt 25 år när man gifte sig. Och just på 60-talet var medelåldern för de som gift sig lägst, på en statistik mellan 1901-2010. Idag har åldern höjts. Idag är de flesta som gift sig omkring 30 år. Det är en stor ålderskillnad mellan då och nu.

Samma år som dem gifte sig fick dem även min mamma och fyra år efter det kom min moster till. Men då hade morfar flyttat från Göteborg till Stockholm. Idag bor min släkt från morfars sida i Skåne och morfar har bosatt sig i Malmö. Han fyllde 74 i år och pensionerades när han var 65. Men efter pensionen ville morfar fortsätta jobba. Han kände att han ville fortsätta att ha något att göra under dagarna. Han hade fortfarande mycket kvar att ge. Han jobbar som trädgårdsmästare för en veteranpool än idag, för att ha något att jobba med. Under sitt liv har morfar arbetat mycket, han började redan som åttaåring och hela tiden har han haft något att göra och därför kändes det tomt att bara sluta. Dagens åttaåringar sitter med sina I-pads och telefoner och det är ingen 8-åring som kan laga mat till sin familj som min morfar kunde då.

Under morfars uppväxt fick man börja jobba tidigt. Idag är det många arbetslösa ungdomar. Många ungdomar går idag bara hemma efter det att de tagit studenten. Så var det inte förr, då hade man jobb som tonåring och det var inga konstigheter.  Idag tar vi allt för givet, vi vet att vi får tag i mat lätt. Det är bara att gå till affären och köpa det man ville. Bristen på mat som dem hade under andra världskriget är ingen tanke för oss. Vi lever utan krig i Sverige och lever varje dag utan problem. Vi behöver inte ransonering för vi har det vi behöver.

 



[1] www.filmarkivet.se http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=133&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?q%3dransonering

[2] www.creativecommons.org http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_tobaksvaror.jpg, http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_agg.jpg  http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_kaffe_och_te.jpg

[5] Engelbrechtsdivisionen tilläts att färdas genom Sverige från södra Norge till norra Finland efter Tysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941 under Operation Barbarossa. http://www.ne.se/lang/engelbrechtdivisionen

[6] Erik Magnusson: http://www.popularhistoria.se/artiklar/neutralitet-en-politik-av-eftergifter/

[7] Foto: Yngve Svensson. Källa: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Hemv%C3%A4ndande_tyska_soldater_efter_krigsslutet.jpg

[9] http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/polio/

[10] http://kommandobryggan.se/sallast/vibyholm.htm