Kategoriarkiv: Elin-Larsson Lundius

Ett liv som började i krigets skugga

Elin Larsson-Lundius

Ett liv som började i krigets skugga

Av Elin Larsson-Lundius

 

Min morfar föddes i Göteborg 1939, samma år som andra världskriget började. Hans uppväxt i Göteborg var borgerlig och sträng. Hans familj hade det bra, hans pappa kom från Göteborg och hans mamma kom från USA. Hans mamma var sekreterare och hans pappa ägde ett trävaruföretag som importerade och sålde träfaner i Göteborg och han arbetade även som säljare/kamrer. Kriget påverkade nog inte min morfar speciellt mycket, i alla fall inte direkt. Han levde ett bra liv i det skyddade Sverige, Hans familj hade det bra ekonomiskt. Men Sveriges försörjningsläge försämrades under kriget och det måste ha påverkat hela hans familj.

En del dagligvaror var det väldigt ont om och man delade ut ransoneringskort till hushållen. Tilldelningen var anpassad efter familjens storlek. Man fick ett antal kuponger som man fick lämna i utbyte mot mat och annat. Man började dela ur ransoneringskort redan 1939 och efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 skärptes läget ytterligare. Man började ransonera kaffe, te, socker, kakao, kött, mjöl, bröd, fläsk, ost, ris, matfett, stearinljus, köttvaror, grädde, tobak, salt, ägg och mycket annat.  Även restaurangbesök krävde ransoneringskuponger. Detsamma gällde även köp av skor, de flesta med träsula, och kläder och alla sorters textilier. Inga stora julbord gick att duka fram, och kaffekalas med sju sorters kakor, blev endast ett minne. Det var många som försökte fuska till sig större ransoner och man gjorde t.o.m. filmer för att utbilda handelsmännen i ransoneringens konst.

 

 Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av  Köpmannainstitutet

Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av Köpmannainstitutet

Det gjordes instruktionsfilmer om ransonering som visades för alla handlare. Ett exempel är filmen Varning för svartabörsaffärer, från 1942, som användes som undervisningsmaterial av  Köpmannainstitutet för blivande butiksbiträden. Hantering av ransoneringskort i livsmedelsbutik i en småstad. Filmen finns att se i Filmarkivet[1].

På den svarta marknaden fanns allting att köpa och många bönder lade undan en del matvaror för att sälja ”under bordet”, vilket staten försökte råda bot på med upprepade kontroller. Några fick en anställning tack vare ransoneringarna, åtminstone de ca 5000 som staten anställde för att sköta tilldelningen av ransoneringskort, och så alla kontrollörer.

Nedan ser vi tre ransoneringskort; längs till vänster för tobak, i mitten för ägg och den till höger för kaffe och te[2].

Ranso 2

Sverige hade också mycket dåligt tillgång på energi under kriget eftersom vattenkraftverken i norr inte var klara förrän efter kriget. Man var beroende av importerad olja och kol, och båda blev bristvaror under tiden som kriget pågick och världshandeln lån nere. Den som hade en bil blev tvungen att installera gengas och köra på ved, gammal lunp eller vad som helst som kunde brinna.

Elin gengas

Bilden föreställer vägmästare S E Abrahamsson, Målilla Kalmar län. Vid sin tjänstebil 1944. Fotografen är okänd[3].

Den svenska neutraliteten under andra världskriget

Sveriges politiker hade bestämt sig för att hålla Sverige utanför kriget. Det var en känd och framgångsrik svensk politik som hade hållit i 125 år d.v.s. från 1814 då Sverige för sista gången befann sig i krig. Sveriges sista ”fiende” var Norge och ”kriget” slutade med att Sverige och Norge enades i personalunion, något som varade fram till 1905. Sveriges statsminister formulerade i ett tal som han höll på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939 principerna för den svenska neutraliteten:

”Sverige har inte orsak till panik. Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi ha icke otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kunna anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinns nödvändigt. Vår beredskap är god.”[4]

Men i praktiken övergavs neutralitetspolitiken redan den 8 juli 1940, då Sverige och Tyskland enades om transittrafiken genom Sverige. Till och med Per Albin Hansson erkände under regeringsmötet där man beslutade om transiteringen att regeringen övergett neutralitetspolitiken, men tyvärr tvingats till detta. Men man berättade aldrig för allmänheten att avtalet syftade till att hjälpa Tyskland. I stället presenterades avtalet som en obetydlig fråga om trafik. Transiteringstrafiken som också kallades permittenttrafik, gick i teorin ut på att tyska soldater som tjänstgjorde i den av tyskarna ockuperade Norge, skulle kunna åka på sina permissioner (ledigheter) till Tyskland genom Sverige med tåg. I praktiken tillät Sverige att tyskarna skickade trupper från Norge till Finland, ibland hela divisioner[5] med krigsmateriell och allt.[6]  Bilden föreställer hemvändande tyska soldater efter krigsslutet som tar en bensträckare i Höganäs 1945[7].

Elin L permitent

Sveriges bristande neutralitet var väl känd av de allierade, inte minst Sovjetunionen, som efter kriget tvingade Sverige till en mängd eftergifter, bland annat den kända baltutlämningen då Sverige skickade iväg 146 balter som hade tjänstgjort hos tyskarna till Sovjetunionen, där en ovis framtid väntade dem, tillsammans med 2700 tyska soldater som flytt till Sverige efter krigslutet.[8]

Morfars liv efter kriget

Jag hittade en gammal bild på min morfar och hans syster Marianne. Bilden är tagen 1948 i Göteborg och då var min morfar 9 år gammal. Det var några år efter Andra Världskrigets slut. Morfar fick hjälpa till hemma redan som åttaåring. Han fick laga mat för hela familjen då hans mamma la ofta inne på sjukhuset eftersom hon hade fel på njurarna. Morfars pappa hade ingen kunskap om mat och hushåll och därför fick morfar, som hade lite kunskap ta över när hans mamma la på sjukhuset. Det var inte särskilt svårt att laga mat på den tiden med det var stor belastning för honom som 8-åring att stå vid köket och laga mat till hela familjen.

Elins morfar

Under morfars uppväxt var det inte bara hans mamma som la sjuk. Morfar växte även upp när polio smittade i Sverige. Polio, även kallad barnförlamning var ett mycket smittsamt virus som infekterade människan övre luftväg och som stannade i tarmkanalen. Viruset kunde även sprida sig till ryggmärgen och det kunde orsaka förlamning. Runt 20 000 svenskar insjuknade i de polioepidemier som drabbade landet mellan 1945 och mitten av 1950-talet, fram till dess att man hitta ett vaccin som skyddade mot den 1953, och det är också det sista året som epidemin drabbade svenskar, 5000 för det året av vilka 3000 blev förlamade.[9]

Morfar hjälpte till mycket hemma och sitt första jobb fick han 1956, då han var 17 år. Han jobbade som befälsuppassare (som innebär att man skötte befälens hytter och servering) på ett lastfartyg vid namn MS Vibyholm, ett då modernt skepp (byggt 1951) som ägdes av Svenska Amerika Linjen[10]. Dem seglade från Göteborg till Sandviken för att lasta gods, sedan ner till Polen och därifrån till östkusten i USA, Boston, New York, Philadelphia, Norfolk m.m. Han var på många platser i världen som 17-åring.

Han slutade på det jobbet 1959 och då gjorde han sin militärtjänstgöring, eftersom han var amerikansk medborgare blev han inkallad till tjänstgöring i Korea.  Det var oro i landet fast än Koreakriget hade avslutats några år tidigare.

Morfar bil

Efter det att han var klar med sin tjänstgöring vid 20 års-åldern började morfar sin karriär som inredare. Han arbetade med olika sorters inredningar och han fick även vara med och rita köpcentrum, badhus, villor och butiksinredningar när han arbetade på arkitektkontor. Under de sista arbetsåren ägnade han sin tid till att inreda restaurangkök och planering till köken.

Elin L morfars kontor

Morfar på sitt arkitektkontor

Han fick en bra lön för sina jobb. Hela hans familj hade en bra inkomst och därför hade de det bra ekonomiskt och bodde bra.

Under morfars uppväxt blev det även en del nya tekniska utvecklingar. Under andra världskriget hade människor följt krigets alla händelseförlopp på radion. Fram till 1956 lyssnade man på radio som underhållning i familjen men sedan kom den första TV-sändningen i Sverige. Detta tyckte alla var helt fantastiskt! Och efter 10 år hade 80 % av Sveriges befolkning tillgång till Tv.

TV med TV-kanna

TV med TV-kanna

Alla Tv-sändningar var i svart-vitt men det blev inte mindre fantastiska för det, men 1970 kom färg-TV och efter det har tv:n utvecklats mer och mer.
Den första datorn i världen byggdes 1946 och den första fungerande datorn i Sverige hette BESK och var klar 1953. Men morfar skaffade sin första dator så sent som 2005, eftersom han inte haft något behov av något sådant innan. De första datorerna var simpla och enkla, med våra mått mätt, men datorn har utvecklats sen dess och idag kan vi använda datorn mycket mer än vad man kunde då. Idag kan vi spela på våra datorer och ta dem med oss vart som helst.

 

Tv och datorn var de två uppfinningarna som morfar främst kommer ihåg. Det kan bero på att dessa uppfinningar var väldigt uppskattade redan då.

Eftersom USA utvecklades snabbare och modernare än vad Sverige gjorde, hade morfars mamma ofta nya saker. Hon var ofta i USA och hälsade på sina släktningar och när hon kom tillbaks till Sverige hade hon nästan alltid med sig något nytt. En av gångerna hon varit iväg kom hon hem med ett par jeans till morfar, något som morfar aldrig sett någon ha på sig innan. Jeans började tillverkas 1873 men det var inte förens vid 1940-talet dem började importeras till Sverige därför var morfars mamma tidig med att köpa dem i USA. Morfar tog på sig jeansen och gick till skolan med dem men aldrig har han blivit så utskrattad och mobbad innan!

Som 24 åring gifte sig morfar med min mormor och de är fortfarande gifta.. På 60-talet när dem gifte sig var det normalt att vara runt 25 år när man gifte sig. Och just på 60-talet var medelåldern för de som gift sig lägst, på en statistik mellan 1901-2010. Idag har åldern höjts. Idag är de flesta som gift sig omkring 30 år. Det är en stor ålderskillnad mellan då och nu.

Samma år som dem gifte sig fick dem även min mamma och fyra år efter det kom min moster till. Men då hade morfar flyttat från Göteborg till Stockholm. Idag bor min släkt från morfars sida i Skåne och morfar har bosatt sig i Malmö. Han fyllde 74 i år och pensionerades när han var 65. Men efter pensionen ville morfar fortsätta jobba. Han kände att han ville fortsätta att ha något att göra under dagarna. Han hade fortfarande mycket kvar att ge. Han jobbar som trädgårdsmästare för en veteranpool än idag, för att ha något att jobba med. Under sitt liv har morfar arbetat mycket, han började redan som åttaåring och hela tiden har han haft något att göra och därför kändes det tomt att bara sluta. Dagens åttaåringar sitter med sina I-pads och telefoner och det är ingen 8-åring som kan laga mat till sin familj som min morfar kunde då.

Under morfars uppväxt fick man börja jobba tidigt. Idag är det många arbetslösa ungdomar. Många ungdomar går idag bara hemma efter det att de tagit studenten. Så var det inte förr, då hade man jobb som tonåring och det var inga konstigheter.  Idag tar vi allt för givet, vi vet att vi får tag i mat lätt. Det är bara att gå till affären och köpa det man ville. Bristen på mat som dem hade under andra världskriget är ingen tanke för oss. Vi lever utan krig i Sverige och lever varje dag utan problem. Vi behöver inte ransonering för vi har det vi behöver.

 



[1] www.filmarkivet.se http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=133&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?q%3dransonering

[2] www.creativecommons.org http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_tobaksvaror.jpg, http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_agg.jpg  http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ransoneringskort_kaffe_och_te.jpg

[5] Engelbrechtsdivisionen tilläts att färdas genom Sverige från södra Norge till norra Finland efter Tysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941 under Operation Barbarossa. http://www.ne.se/lang/engelbrechtdivisionen

[6] Erik Magnusson: http://www.popularhistoria.se/artiklar/neutralitet-en-politik-av-eftergifter/

[7] Foto: Yngve Svensson. Källa: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Hemv%C3%A4ndande_tyska_soldater_efter_krigsslutet.jpg

[9] http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/polio/

[10] http://kommandobryggan.se/sallast/vibyholm.htm