Kategoriarkiv: Kalle Thulin

Ett kvinnoöde

Kalle Thulin

Ett kvinnoöde

Av Kalle Thulin

Hemma hos min farmor och farfar hittade jag denna bild som är tagen 1918. Det är en trött och uppgiven 35-årig kvinna som blickar in i kameran med sina högtidskläder.

Amanda Thulin föddes den 29 juli 1883 som det sjätte barnet i en syskonskara av nio. Hon var dotter till smeden Gustaf Thulin och hans hustru Olivia född Olsdotter, vilka bodde under adress Sjöbo nr 4 i Södra Åsums församling.

Amanda Thulin

Amanda Thulin

Hon döptes till Amanda efter en tidigare avliden syster. Det var vanligt att man ärvde avlidna syskons namn och det också var vanligt med hög barndödlighet, som vi kan se i denna grafiska bild från Statistiska Centralbyrån (SCB):

Kalle tab

Tabellen visar antalet barn som dog inom det första levnadsåret. Uppemot 125 barn av 1000 dog under första levnadsåret under 1880-talet.[1]

Arton år gammal lämnade Amanda hemmet 1901 och flyttade till Malmö, där hon anställdes som piga hos familjen Dalman, som bodde i hörnet av Regementsgatan och Davidhallsgatan. Där stannade hon till 1903 då hon började som serveringsbiträde och flyttade till Ahlmansgatan 1.

Kalle 3

Davidhall kring 1915.Foto: Rahm/Fotevikens museum.[2]

Här är Amandas öde både lik och olika många andra unga kvinnor ifrån landet. Amanda flyttade till staden från landet, som många andra unga kvinnor gjorde vid den här tiden. I princip alla unga kvinnor som inte hade chans att gifta sig med en bonde, flyttade till staden. Det flesta flyttade hemifrån så tidigt som vi tolv, tretonårsåldern, eller så fort som de var klara med skolgången. Unga flickor som arbetade som pigor i hemmen, kallades ofta jungfru eller tjänarinna, och var underställda familjen, då ofta under hustruns direktiv. Kring 1919 började man kalla pigorna hembiträden. Amanda är redan i artonårsålder när hon flyttar hemifrån 1901.

Kalle 5

Bilden nedan är från 1906 och föreställer förhållandet mellan en ”fin” fru (sittande) och en piga (stående). Frun talar till, ger order åt pigan. Pigan väntar med dammvippan i handen. [3] eftersom bilden är ritad i USA skulle pigan mycket väl kunde vara en ung svenska. Det var nämligen många unga svenska kvinnor som for över till Amerika för att jobba som pigor.

Amanda sade upp sig redan efter knappt två år. Att hon började jobba på restaurang var helt normalt. Det var en vanlig ”resa”: piga-servitris, om hon inte lyckades finna en lämplig make innan dess.

En vanlig anledning till att en ung flicka lämnade anställningen som piga var att hon blivit förförd av fadern i huset eller någon av sönerna, men det är inte belagt att det var det som hände Amanda.  När något sådant upptäcktes var det alltid flickan som råkade illa ut.  I värsta fall kunde hon få hela skulden och till och med hamna i polisens register, eller ännu värre dömas till spinnhus. Här i Skåne var det Landskrona som gällde, om en kvinna dömdes för lösaktighet.

Fram till 1908 bodde Amanda på tre olika adresser i Malmö: Ö:a Torggatan 4, Adelgatan 67 och Stenbocksgatan 15, och i juni 1908-flyttade hon till S. Förstadsgatan 95, där hon födde sonen Gustaf Uno Harald 1908-07-06. Fader var okänd. Drygt ett år senare föddes sonen Yngve Uno Fingal vars far också är okänd, men troligen är densamme som Unos far.

Utomäktenskapliga barn sågs inte med blida ögon av den tiden samhälle. För att bilda oss en uppfattning om hur illa man tyckte om utomäktenskapliga barn räcker det att läsa inledning från Statistiska Centralbyråns undersökning i frågan:

”Att de utomäktenskapliga födelserna ur social synpunkt äro att betrakta såsom en synnerligen ogynnsam företeelse, därom råder knappast mer än en mening. Föräldrarna till de oäkta barnen tillhöra i stor utsträckning de fattigare klasserna, fädernas barnuppfostringsbidrag, där sådana förekomma, är oftast otillräckliga, och mödrarna, som ej sällan saknar nödiga förutsättningar för moderskapsplikternas fyllande, äro ej i stånd att ensamma bära det moralisma och ekonomiska ansvar, som ett barns uppfostran medför”. [4]

Och det stämde i Amandas fall. Hon kunde inte klara av att både sköta dessa barn och att klara sitt livsuppehälle, som servitris. Både Uno och Fingal lämnades till Bengta Svensson för uppfostran. Fingal dog dock endast fyra månader gammal den 18 november 1990 i Bengta Svenssons hem, troligen i plötslig spädbarnsdöd. Och vi vet inte hur det gick till, det var som sagt många spädbarn som dog vid den tiden, men det var också känd att många kvinnor som åtog sig att ta hand om ensamma kvinnors bar blev s.k. änglamakersor.; kvinnor som tog betald för att skötta barn medan mammorna arbetade och som i stället tod livet av dem, eller lät dem dö av hunger och törst. [5] Redan den 21 mars 1911 födde Amanda ännu en son: John Sune Emanuel. Även här var fadern okänd men sannolikt en annan än Unos och Fingals far. Sune lämnades också i Bengta Svensson vård.

I slutet av 1911 flyttade Amanda åter – nu till Hjulhamnsgatan 27, där hon bodde endast i ett år, varefter hon 1912 flyttade till Trelleborg, där hon födde sonen Ernst Sixten Fingal. Fadern var okänd även i det här fallet okänd.

I november 1913 flyttade Amanda tillbaks till Malmö, till Föreningsgatan 7. Ett år senare flyttade Amanda till Ystad, för att ett år senare återvända till Malmö: Grönegatan 40.

I slutet av 1916 flyttade Amanda till Dalby där hon bodde i ett år varefter hon återvände till Malmö 1917: Vestergatan 20. Det är i den är någon gång vid den här tiden som fotografiet togs. Det är inte konstigt att hon ser trött ut! I slutet av 1918 flyttar hon igen, denna gången till till Skanör och i slutet av 1919 går flyttlasset till Reslöv. I oktober 1920 flyttar hon till Landskrona, där hon bor inneboende hos familjen Holmberg på Fiskmåsen 9 o.16.

I november 1921 återvänder Amanda till Malmö och bor på St. Kvarngatan 55 där hon bor till november 1922 då hon flyttar till Valborgsgatan 31 i Limhamn. På denna adress bor hon t.o.m nov 1923 då hon flyttar till Hospitalsgatan 10 i Malmö.

I januari 1925 flyttar hon till Industrihotellet i Kristianstad (där hon troligen också arbetar). Hon återvänder till Malmö redan i november 1925 och bosätter sig på Kornettsgatan 5. Under 1927 byter hon adress till Sturegatan 7 för att i nov 1928 flytta till Nya Grönegatan 3 A. Den 24/11 1930 flyttar hon för sista gång. Hennes sista adress blir Baltzarsgatan 30. Hon dör hon dör den 26 mars 1931, endast 48 år gammal[6]. Dödsorsaken var enligt läkaren:  ”Gallsten och blodpropp i lungan”. Amanda begrovs den ¼ 1931 i S:t Petri Kyrka.

Amanda flyttade 22 gånger på 23 år. Var det vanligt på den tiden att folk flyttade så ofta? Folk, framför allt fattigt folk flyttade ofta. Man flyttade dit hyran var lägst, eftersom hyrorna var mycket höga i förhållande till lönerna under en tid av ständig tillväxt. I början av 1920-talet sjönk arbetarnas löner med 30 procent samtidigt som hyrorna steg med över 20 procent![7] Då kan vi kanske förstå att Amanda sökte billigare bostäder. I Amandas fall kunde det också vara så att hon flyttade dit det fanns jobb. Hon arbetade som servitris och många av flytten kan bero på säsongsarbete eller liknande. Men hon kan också ha flyttat ihop med någon man, och bott med honom en tid.

Det kan tyckas konstigt att hon skaffade så pass många barn utom äktenskapet, även om hon nog visste att hon inte kunde ta hand om dem, men egentligen är det något som drabbade många ensamstående kvinnor. Det fanns nämligen inga preventivmedel, de var förbjudna i Sverige[8] och detsamma gällde abort. Det återstod att lämna barnen ifrån sig och betala en peng till den som tog hand om dem eller helt enkelt att adoptera bort dem, vilket också många gjorde vid den tiden.

 

 

 

 



[3] Källa: Cabinet of American Illustration, Library of Congress Prints and Photographs Division Washington, D.C.; http://hdl.loc.gov/loc.pnp/cai.2a14818 Bilden ritad av William Thomas Smedley (1858-1920)

[4]http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Statistiska%20meddelanden(SM)/Serie%20A/Tillfalliga%20statistiska%20undersokningar%20Band%20I.4%20Utom%20aktenskapet%20fodda%20barn.pdf

[6] Väldigt ung även med den tidens mått. Förväntad medelivslängen var då 63 år för kviinor. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____322046.aspx

[8] En lag mot preventivmedelinformation kom till 1910 och det dröjde fram till 1933 förrän den första rådgivningskliniken öppnade i sverige http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/RFSUs-historia/Viktiga-artal-och-reformer/