Kategoriarkiv: Louise Snecker

Stadspojken

Louise Snecker

STADSPOJKEN

Av Louise Snecker

År 1944 föddes ett barn vid namn Kjell Blomberg, han föddes i Hässleholm där han också växte upp och levde fram till dess att han var 24 år gammal.. Personen jag pratar om är min egen morfar.

Kjell Blomberg

Kjell Blomberg

Min morfars uppväxt började som alla andras, inget speciell

Kjell Blomberg med andra fotbollsspelare

Kjell Blomberg med andra fotbollsspelare

t egentligen helt enkelt. Han växte upp i en liten etta mitt i Hässleholms stad[1] tillsammans med hans kära föräldrar Inga-Lisa och Bertil men hade inga syskon så istället lekte han mycket med de andra barnen vid kvarteren och från hans skola. De populäraste lekarna på den tiden var kurragömma, leka krig som till mesta dels ledde till riktiga slagsmål istället för lek och självklart spela boll, vilket var det min morfar levde för. Under tiden han föddes pågick även andra världskriget men var nära sitt slut precis då vilket gjorde att han aldrig hann lägga märke eller drabbas av det, förutom hans pappa som var inkallad, och all ransonering, som säkert drabbade familjen.

Enligt morfar så hade han en väldigt bra uppväxt tillsammans med sina föräldrar, han fick mat flera gånger om dagen, fick gå i skolan, mor var hemma[2] i princip var dag osv. och det var väldigt få gånger han fick någon smäll utav sin far men visst någon gång så hände det.[3] Fadern jobbade på en verkstad och var mekaniker medan modern jobbade sporadiskt som städerska och kokerska.

1951 när morfar var 7 år gammal började han skolan som var den 6 åriga folkskolan[4], det var samma år som han startade med sin fotbollskarriär vilket jag berättar mer om senare. I alla fall så fick han sin grundutbildning inom skolan de 6 åren och var en utav de 10 bästa eleverna i hans klass som sedan gick vidare och fick chansen till att läsa den 4 åriga realskolan.[5] Där gick han i en klass med 30 elever och fick därefter en bra möjlighet för att läsa vidare.

Under hans skoltid så bytte han och hans familj lägenheter tills att han tillslut fick sitt eget rum när skolan började bli seriös. Efter att han hade gått i skolan under 10 års tid  bestämde han sig för att ta en paus i pluggandet och fick därefter jobb på ett mätningskontor/stadsingenjör kontor i Hässleholm år 1962 där han sedan jobbade i ett och ett halvt år för att sedan kunna söka in på en teknikskola. Vid den tiden träffade min morfar mormor och flyttade ihop med henne till en annan lägenhet i Hässleholm och efter 5 års tid tillsammans så gifte de sig sedan 1968[6].

Med Hässleholmslaget

Med Hässleholmslaget

Någon gång 1963-64 gick han med i det militära som fortfarande för oss heter ”lumpen”[7], där var han med i 10 månaders tid och jobbade som sjukvårdare, enligt honom så var det en väldigt rolig och lärorik tid där han skaffade sig en hel del kompisar. Efter de månaderna fortsatte han jobba på mätningskontoret en kort tid till tills hösten 1965 då han började i plugget än en gång. Men den här gången började han på Hässleholms tekniska skola och pluggade väg och vatten i tre år, och även därefter fortsatte han studera. Han sökte in på Lunds universitet och läste ekonomi, men detta gjorde han endast i några månader då fotbollen sedan stoppade honom.

Rakt in i mål

Rakt in i mål

Som sagt så började min morfars fotbollskarriär redan när han var 7 år gammal för att försöka uppfylla sin dröm att bli fotbollsproffs. Hans första riktiga lag blev då Hässleholms IF, där spelade han och utvecklades ända tills han var 17 år och blev uttagen till A-laget div 2. Mellan 1968-69 fick han jobb i Ljungby som ingenjör på byggnadskontoret och flyttade därför tillsammans med mormor till en lägenhet där, detta år bytte han även lag och spelade istället för Ljungbys A-lag, 24 år gammal. Två år efter blev han även uttagen till spelande tränare vilket betydde att han samtidigt som han spelade var tränare för sitt eget lag. Han fortsatte att spela aktivt tills han fyllde 33, då han la av med spelandet och fortsatte som tränare för A-laget tills han fyllde 50.

Under tiden då hans fotbollskarriär fortfarande var igång hände det mycket annat i hans liv, det började med att han och mormor fick sin första son 1969 som nu är min morbror Per, enligt mig har han alltid hetat Pelle och har aldrig nämns vid namnet Per. Precis efter Pelle fötts fick morfar även jobb i Landskrona år 1970 då familjen flyttade vidare. Det dröjde inte länge tills de flyttade igen, för ett år senare föddes min mamma. När de hade blivit fyra stycken i familjen, blev en lägenhet alldeles för liten. Att flytta till en villa i Dösjebro blev en självklarhet för familjen.

Omvärden

1945, när min morfar bara var ett år gammal, slutade andra världskriget men ganska snart blev det stor spänning mellan två av segrarmakterna, USA och Sovjetunionen. Det hela började med att länderna började bli väldigt misstänksamma mot varandra.  USA ville bygga ett samhälle på liberala och kapitalistiska idéer medan Sovjetunionen byggde på kommunism och planekonomi. När USA skaffade kärnvapen ville Sovjet hänga med och det startade en spiral av kapprustning och terrorbalans.[8]

Både USA och Sovjet ville ha inflyttande bortom sina gränser, i andra delar utav världen. De konkurrerade med varandra och lade bakom många krig, som pågick mellan 1945 och 1990.

USA:s och Sovjetunionen förfogade över så många atombomber att de inte vågade strida mot varandra, eftersom de kunde anta att det skulle bli världens undergång. Samtidigt som deras fajt höll på så var det även väldigt många andra oroligheter runt om i världen där både USA och sovjetunionen tog del i genom att stötta olika sidor med vapen och pengar, detta med avsikt att efter den vunna konflikten följa den kommunistiska eller kapitalistiska idén för att utveckla landet i fråga. Det var många gånger under Kalla kriget då det hettade till, som till exempel i samband med Cubakrisen 1962[9] då det blev väldigt oroligt och många trodde att ett nytt världskrig skulle bryta ut, men det klarade sig till slut. Istället uppkom ”töväder”[10] då och då, då parterna kunde komma överens.

Den sovjetiska ledaren Michail Gorbatjov lade fram ett förslag 1980 om att alla länder skulle minska antalet vapen, då kostnaderna för detta krig hade blivit enorma. Det var även han som sedan tillät att demokratiska regeringar skulle få bildas i Östeuropa. Och det var såhär Kalla kriget fick sitt slut runt 1990 talet, när hela det kommunistiska systemet i Östeuropa föll samman. Under den här tiden var min morfar och alla kring hans närhet väldigt oroliga över att ett tredje världskrig skulle bryta ut. En speciell sak min morfar kommer ihåg från den här oroliga tid var hans kusin, min morfar erkände själv att han var väldigt elak som barn mot honom när han skrek ut till honom ”ryssen kommer! ryssen kommer”[11] och den här lilla kusinen blev rädd som en hare, hans kusin blev också lite psykiskt skadad men självklart var inte detta den stora andledningen till skadan

 

OLA PERSSON

Ola Persson

Ola Persson

På den här bilden ser du min släkting Ola Persson, han är min farfars farfars far. Denne man föddes år 1836 den 5 mars i Månstorp/Brunnby[12]. Ola var dagsverkare vid Lovisefred i Brunnby. Ola fick totalt 8 stycken barn genom hela sitt liv som alla föddes i Kullentorp i Janstorp, 4 döttrar och 4 söner vars namn var Johanna, Emelie, Botilda, Ida, Augusta, Per och Oscar. Dessa barn fick han tillsammans med hans fru Anna-Maria. Hon föddes i Väsby år 1842 den 27 mars. När han började närma sig sina äldre år bestämde han sig för att flytta som lantbrukare till Brännan. När han sedan närmade sig sina sista år i sitt liv fick han en plats i hans dotter Idas hus tillsammans med hennes make Bror för att få lite extra hjälp med att klara sin hälsa. När hans fru Anna-Maria hade sina sista år kvar så flyttade hon hem till hennes dotter Emelie och hennes make Nils Paulsson. År 1918 den 24 februari dog sedan Ola Persson, han dog i byn vars namn var Lerberget. Två år sedan avled även Anna-Maria den 3 Mars.

OLA PERSSONS FAMILJ

Hur uppkom efternamnet Snecker?

Ola Persson med familj

Ola Persson med familj

Jo det var såhär, en man vid namn Ola Persson i Fjälastorp var en så kallad bysnickare vid sidan om sitt lantarbete på torpet i Fjälastorp, någonstans på dagens Arilds golfbana, men tidigare på mark som tillhörde Krapperup. Självklart visste folket i byn hans riktiga namn men med tiden blev det bara ”Snicker Ola” och tillslut bara ”Snicker”, detta gjorde att hela släkten allmänt blev kallade ”snicker släkten” och därför ville släktingarna anta smeknamnet som familjenamn men där blev det stopp, tyvärr var det namnet redan upptaget. Men Snicker på skånska blev Snecker och så valdes namnet Snecker som släktnamn. De första som fick detta efternamnet blev Bror, min pappas Farfar som var gift med Gunhild f.d Eriksson, Efternamnet skapades därför någon gång runt 1930 talet. Efternamnet Snecker har nu tagits av de flesta i våran släkt vad jag vet och vi är den enda släkten i världen som har detta efternamn.



[1] Hässleholm växte upp som järnvägsknut 1860-70 på marker som tillhört Hässleholmsgården, en mycket ny stad alltså, liksom Eslöv och Motala. År 1900 hade Hässleholm 2000 invånare och År 1901 fick samhället köpingsrättigheter samt 1914 stadsrättigheter. Till Hässleholm förlades regementena T4 och P2. Numera är Hässleholm centralort i Hässleholms kommun.

[2] Att hustrun stannade hemma så länge som barnen var små var mycket vanligt under just den här tiden. Mellan 1930 och 1950 ökade antalet hemmafruar med 310 000 till 1 240 000, och det hade att göra med urbaniseringen. Industrialiseringen ledde till urbanisering varpå det produktiva arbetet från hushållet/familjen  flyttades till fabriken, medan omsorgsarbetet stannade kvar i familjen. Männen blev löntagare och fick arbetsplats utanför hemmet, kvinnorna blev hemmafruar och arbetade oavlönat i hemmet. Dessutom var skattesystemet anpassat till att beskatta hushållets sammanlagda inkomst (sambeskattning) vilket gjorde att det inte lönade sig att hustrun skulle arbeta ute, då hennes inkomst åts upp av skatterna. Dessutom fanns det inte barnpassning i den utsträckning som det skulle ha behövts. http://www.ne.se/lang/hemmafru

[3] Barnaga var vanligt i både skolan och hemmet när morfar var liten. Det var t.o.m. tillåtet. Skolaga förbjöds helt i folkskolestadgan från den 1 januari 1958 och 1979 blev det även förbjudet att slå barnen i hemmet. http://www.ne.se/lang/aga/109080

[4] Folkskolan infördes I Sverig 1842 och var från början 4 årig.  Den nioåriga grundskolan som vi har idag beslutades om först 1962 och infördes fullt ut först 1971. http://www.ne.se/lang/folkskola http://www.lararnashistoria.se/article/folkskolans_historia_1900

[5] Realskolan var en tidigare skolform mellan folkskola och gymnasium; avskaffades 1972. http://www.ne.se/lang/realskola

[6] Att leva tillsammans utan att vara gifta var tidigare illa sett men under mitten av 1900-talet började allt fler par leva tillsammans utan att ingå äktenskap. Samboförhållanden reglerades inte förrän 1973 i och med Lag (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

[7] ”Lumpen” kallades den tiden som de svenska unga männen tillbringade i begagnade arméuniformer ”lump” som de kvitterade i början av sin värnplikt och lämnade efter sig när de ”muckade”. Idag är alla män och kvinnor mellan 16 och 70 år med i allmän totalförsvarsplikt och måste tjänstgöra i någon form (militärt eller civilt) i en krissituation.

http://www.ne.se/enkel/v%C3%A4rnplikt

[8] http://www.ne.se/lang/kapprustning och http://www.ne.se/lang/terrorbalans

[11] För 225 år sedan attackerade en rysk flotta den lilla hamnstaden Råå, strax söder om Helsingborg och det är fortfarande så att minnet av det kan framkalla rädsla hos många när man skriker ”ryssen kommer!” se http://hd.se/helsingborg/2013/08/07/ryssen-kommer-tillbaka/

[12] Se http://brandt.slektforskning.se/Ola+Persson-5131ca58  födelseåret angivet som 30 september.

Lovisa Engdahl

Min släktsaga

Av: Lovisa Engdahl

Hemma hos min farmor och farfar hittade jag denna bild, tagen på 1890-talet. På bilden ser vi Karl Edvard Wollberg och Emilia Johansson. Karl Edvard 1876-1946  var mycket sträng, sägs det, och en period i livet arbetade han i Tyskland. De på bilden är alltså min farmors mormor och morfar. Emilia föddes omkring 1870-talet och var från Blekinge och när de gifte sig och tog namnet Wollberg. Edvard och Emilia var ett av många par som stannade kvar i Sverige medan många andra sökte lyckan med att utvandra till Amerika.

Karl Edvard Wollberg och Emilia Johansson

Karl Edvard Wollberg och Emilia Johansson

Utvandringen tog fart på 1860- talet. De första som utvandrade var småbönder som inte kunde klara sig på sina gårdars avkastning. De sålde sina gårdar för att köpa sig en biljett över Atlanten och skaffa sig ny jord i den nya världen. Efterhand kom även drängar och pigor som skrapat ihop pengar till en Amerikabiljett.

Immigranter anländer till Amerika

Immigranter anländer till Amerika

 

Lovisas farfar Ingvar

Det nya landet blev även en möjlighet för landsbygdens jordlösa. Det som lockade de flesta var drömmen om att tjäna pengar och att komma ifrån fattigdomen där hemma. Ett annat skäl var också att man inte fick fritt utöva sin religion eftersom fram till 1860-talet skulle man leva enligt den rena Lutherska läran, som den statliga Svenska Kyrkan predikade. I USA fanns det ingen stadskyrka som la sig i de enskilda religiösas liv. Vid 1800-talets slut fick man ångfartyg som gick över Atlanten på 10 dagar mot tidigare, då överfarten tog flera veckor. Det var ett sätt för fartygsbolagen att sälja fler biljetter.

Att komma till Amerika var inte så glamoröst som många trodde utan det fanns även här de som man drabbades av missväxt och arbetslöshet. Att leva i ett litet träskjul klätt i papp de första åren var inte ovanligt för nybyggarna. Livet i det nya landet kunde alltså vara hårt och inte så bekymmerlöst som man hade tänkt sig. För folk hemma i Sverige ville brevskrivarna skildra hur bra det var i Amerika.

Ett Amerikabrev

Här nedan presenteras ett av många Amerikabreven som skrevs och skickades hem över Atlanten och som berättade hur det var i den nya världen..

Här ett av breven, skrivet för över 122 år sedan. Texten har behållits som den var med tillägg av några enstaka kommatecken eller punkter.

Paxton den 14/9 1890

Broder Nils!

Som jag för så länge sedan bekom ditt bref och ej låtit höra af mig sedan, så får jag nu sända dig några rader. Jag vill nu först be om ursäkt för mitt dröjsmål för jag skall säga dig att här har nu varit mycket bråttom det så den ena dagen har gått fortare än den andra men jag kan väl tänka att ni har haft bråa dagar också, jag har fått ett bref från Bengta Maria sen jag fick ditt sista bref och jag ser i edra bref att ni alla äro vid god hälsa. Äfven jag kan fröjda mig öfver den samma ity har man hälsan mår man bra fast man skall arbeta hårt.

Här har varit en mycket torr och varm sommar i år, så betet för kreaturen har varit mycket dålig. Nu har här fallit regn så det har nu grönskat sig lite igen, säden har på sina ställen torkat rent bort, härikring har den stått bra emot, så här är ingen dålig gröda men inte är den som om här hade fallit regn i rätt tid men farmarna di redar sig härikring ändå bättre i år än i fjol för di får jämt dubelt så mycket för säden i år än hvad den kostade i fjol.

Jag har nu rent af försummat å sända dig några tidningar, men du, som jag, har väl haft annat att gör än läsa tidningar. Men snart stundar vintern och då har man tid att läsa, då skall jag försöka att sända dem så fort jag får läst dem öfver för jag är ensammen om dem, Jag hörde att Bengt han har ingen tidning i år så det kan bli morsamt för honom också att läsa dem. Eslöfs tidning kunde allt varit trefligt att läsa men det får vara såsom det är så länge men det skulle det ske några nyheter som du vill att jag skall ha reda på så skrif dem i bref till mig för så länge jag inte har några bestämdare plats så lönar det sig inte att jag har någon tidning ifrån Sweden. Jag har vist kommit öfverrins med min bas att jag ska stoppa här till efter majshösten men hur fort går väl inte denna tiden den går snart öfver.

 

Jag kan just undra hur det är med Anders Olsson om han ämnar att resa öfver hit men jag tänker allt att han blir i Högestorp å rätt gör han om det blir för der är han sin egen bas och kan göra som han vill men det går inte så om han kommer hit åtminstone till en början men den som vill ge sig ut bör ingen förhindra, ty har han lyckan med sig så kan han mången gång göra det bra. Eväl jag får nu sluta mina rader för denna gång med många helsningar å lyckönskningar till dig och eder alla men serkilt till min Älskade Moder.

Tecknar i hast

Andrew Svanson

Ola Tastas Per o Nils har jag hvarken hört eller sett sen i vintras fast vi äro inte längre från hvarandra än vi kunde träffas åtminstone någon gång men jag vet inte hur det kan vara.[1]

 Karl Edvard och Emilia fick 6 barn, Gösta, Walter, Casimir, Fanny, Alli, och Iris. Sedan kom det även barnbarn, Anna- Greta, Karl- Axel, Inga- Lisa, Britta- Ingegärd, Karin- Ulla- Birgit, Claes- Olle- Yngve. Karin- Ulla- Birgit är min farmor, men idag kallas hon bara för Karin.

Min farfars uppväxt

Min farfar föddes den 31 mars år 1932  kl.4 på morgonen och fick namnet Ingvar. Han är den äldsta sonen i barnaskaran av 11 och har 5 äldre systrar. På den tiden var det vanligt med stora familjer, anledningen till det var att det inte fanns något preventivmedel.

Lovisas farfar Ingvar

Lovisas farfar Ingvar

Han var mycket, mycket klen och de visste inte ens om hans kulle överleva, han ville varken äta eller dricka, han drack inte ens sin mammas bröstmjölk.

Första åren i skolan

Han minns inte så mycket av sina fem första år, men när han blev sex då fick han följa med sin pappa ut och jobba och ge mat och vatten till kossorna. När han blev 7 år gammal började han på den lilla skolan i Igelösa, i en klass på 20 elever. Där gick han sina grundskoleår men en av terminerna gick han bara 3 dagar för han hade redan lärt sig allt, han var en av dem bästa i klassen. Det var tack vare hans syskon som lärt honom mycket där hemma. Alla hans syskon hade enkelt för att lära sig och därför blev det enkelt för farfar också. Varje dag lärde alla syskonen honom något vilket innebar att han inte behövde gå i skolan.

Man fick vara ledig 21 dagar på ett år och det kunde vara vilken dag på året som helst, för att då kunna hjälpa till i hushållet eller på gården.

Vid ett tillfälle skulle eleverna ha ett skidlopp men farfar och hans familj hade inte så mycket pengar med tanke på att dem var så många. Dem hade helt enkelt inte råd med att köpa ett par skidor till farfar, alltså fick han göra sina skidor själv. Han kom först in i mål men läraren godkände inte det med tanke på att skidorna var hemmagjorda. Han borde ha fått dubbel belöning för han hade gjort de själv! En gång slog läraren farfar i huvudet med en bok så att han svimmade av[2].

 ”Krig löser inga problem”, sa farfar, och menade att ingenting blir bättre för att man brukar våld.  Läraren sa till oss: ”Gör du inte som jag säger får du stryk!” Men farfar har inte mått dåligt av det, utan istället lärt sig genom livet och blivit klok och förståndig. ”Så länge inte mina barn och barnbarn får gå igenom det.”

Farfars mamma och pappa hade alltså 11 barn tillsammans och alla barn blev döpta och konfirmerade i en och samma kyrka. Hans mamma gick alltid i kyrkan men prästen hälsade aldrig på henne. Prästen hälsade på alla förutom henne trots att hon var en flitig besökare. De blev mycket orättvist behandlade, ungefär så som slavarna. Ju fattigare man var desto mindre värd var man och då spelade det ingen roll hur man behandlade dem. Till och med i kyrkan fanns det skillnader, de rika satt längst fram och de fattiga längst bak. Dessutom satt kvinnor och män åtskilda på var sin sida om mittgången. Kvinnosidan var förr den vänstra, den norra kalla sidan, och männens sida var den högra, varma sidan. Idag finns inte dessa skillnader i Sverige utan vi alla är lika värda, kvinnor och män, fattiga och rika.

Fattigdom föder snilleblixtar

På den tiden hade de bara skaften på strumporna vilket innebar att det blev extremt kallt om fötterna på vintern. Men då gick farfar och hans bror upp på vinden och hittade flera strumpskaft liggandes, de fick då idén att sy ihop dem till en tubsock. Efter åren som gick blev det en trend med tubsockar och började till och med säljas i handeln.

På våren fick alla syskon varsin påse med lite socker i av sin mamma, de skulle då gå ut i skogen och plocka vilda syror vilket är näringsrikt och innehåller mycket järn. Hela sommaren åt de massor av bär ifrån skogen, vinbär, hallon, vilda smultron, frukt och rosenkål. Man åt helt enkelt allt som man kunde komma åt. Man åt dessutom alltid ekologiskt, man odlade ju allt själv på den tiden.

Ute i arbetslivet

Efter grundskolan fick han gå ett år på en lantbruksskola och därefter gick han direkt ut i arbetslivet som trädgårdslärling i blomsterodling, som han var väldigt intresserad av. Det var rätt plats för honom för där trivdes han. Han har även träffat arkitekter i sitt yrkesliv och lärt sig mycket. Vid 35-års ålder blev han trädgårdsmästare på Svenstorps slott[3]. Slottsfrun blev 97 år gammal och min farfar jobbade där ända tills han pensionerades. Han jobbade i hennes ägor i flera år och trivdes bra där.

Det viktigaste för honom är att han har gjort det han har velat och han har blivit en naturmänniska. Man ska stanna upp och titta, man ska gå sakta och se vad naturen har att ge, – säger han. -Det är nyttigt. Man ska inte sitta och tänka att träden är gratis utan att det är något att titta på och njuta.

Han gifte sig år 1957 med min farmor Karin och fick 2 söner. Min pappa Håkan född 1960 och min farbror Olof 1965. De bodde i en tjänstebostad på Svenstorpsslott ända till farfar pensionerades. Därefter flyttade de till hus och där bor de än.

Därefter kom fem barnbarn, en skara på bara flickor. Frida 1992, Johanna 1994, Jag (Lovisa) 1996, Elin 1998 och Tilda 2001.

Min farfar sa: ”Det är underbart att får barnbarn, man får tiden att gå. Två av barnbarnen har tagit studenten vilket är väldigt glädjande att se med tanke på att jag själv aldrig haft den chansen. Det är en styrka när man blir äldre. Många säger att man är gammal, det är bara tiden som hat gått fort. Sen kommer nästa generation och nästa och nästa.”

 Farfars goda råd i livet:

∙ Råg i ryggen.

∙ Var rädd om dig.

Farfar och farmor vill alltid väl och tänker på oss alla barn. De ger oss styrka och de vill att vi alltid ska må bra. Han sa: ”Du ska själv alltid gå efter ditt hjärta och du har alltid oss vid din sida. Man ska aldrig tvinga någon till något men, gärna prata om det.”

∙ Skolor i all ära. Man ska fråga mycket. Det är lättare att fråga än att svara.

∙ Man blir stark av att ge. Om någon ger, då måste man få något tillbaka annars blir man inte stark. (Det gäller inte materiella ting utan ett vänligt ord, en klapp på kinden, ett gott råd osv).

Jag valde att ta bilden på min farmors mormor och morfar för det var den äldsta bilden som jag hitta i min släkt. Men jag valde sedan att intervjua min farfar för att han en historieberättare och har mycket att berätta. Han skulle kunna sitta i flera dagar och bara berätta om sitt liv. Han är en väldigt klok farfar som ger mycket råd och stöd.

 

 

 

 

 



[2] Skolaga, d.v.s. lärarens rätt att tillrättavisa elever med våld, avskaffades förs 1958. http://www.ne.se/lang/skolaga

[3] Sedan 1700-talet är Svenstorps-  och Björnstorps slott i släktens Gyllenkroks ägo. De bildar fideikomis. De är de enda kvarvarande fideikommissen i Skåne, vid sidan av Övedskloster och Trolle-Ljungby. Fideikommiss innebär att arvet går till den äldsta sonen och kan inte säljas.