Kategoriarkiv: Sofie Larsen

Sofie Larsen

Min morfars liv

Av Sofie Larsen

Bild av Hans Andersson på ålderns höst

Bild av Hans Andersson på sin ålderns höst

Hans Andersson är den äldsta personen som någon i min släkt kan relatera till. Han är min mormors morfar. I och med att han är min mormors morfar vet jag inte mycket om hans barndom eller uppväxt, utan det jag vet om Hans utspelar sig under den sista delen av hans liv.

Året 1872

För 141 år sedan började man trycka frimärken i pressar, den första kvinnan tar studenten i Sverige och i Malmö öppnar Cloetta sin första fabriksmässiga chokladframställning.  Samma år föds den svenska kompositören Hugo Alfvén och den danska prinsen, som senare blev den norska kungen Håkon VII.

Då föddes även en man som jag inte känner och aldrig att träffa. En man som trots detta betyder mycket för mig, för jag har en del av hans gener i mig. Kanske är det just den genen som gör att jag är jag. Den första december 1872 födds denna person, och blir döpt till Hans Andersson.

Slutet av 1800-talet

Hans föddes som sagt 1872 i en liten ort som heter Hardeberga i Skåne, men hans föräldrar Anders Trulsson och Sissa Pärsson flyttade snabbt efter Hans födsel  till Svenstorp. I Svenstorp växte Hans upp och det var även där han fick möjligheten att gå i skolan.

När Hans hade gått klart skolan började han jobba som dräng på en bondgård.

 

Kvarnen i Svenstorp

Kvarnen i Svenstorp [1]

När Hans började jobba inom lantbruk, befann sig jordbruket mitt uppe i en stor förändringsprocess. Jordbruket höll nämligen på att förändras från kollektivt brukande i byalag till enskilt ägande, genom laga skiftet. Man ville få bort de stora allmänna bitarna som skog och allmänningen där alla fick utnyttja till betesmark eller för att hämta ved, och istället göra det till odlingsmark. Då kunde varje bonde få större mark att odla på och investera i jordbruksmaskiner. Dessa maskiner gjorde att det inte alls behövdes lika många människor ute på gårdarna som tidigare och man tvingades flytta till de större städerna där det fanns jobb.Kanske var just detta, anledningen till varför Hans 1897 flyttade in till Lund och började jobba som vaktmästare på Kulturen.Kulturhistoriska föreningen

Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige grundades 1882 av Georg Karlin och några av hans studiekamrater. Under de första åren hade föreningen museiliknande verksamhet i flera olika lokaler, men 1890 köptes den fastighet som idag kallas Herrehuset, med ett stort bostadshus, damm, trädgård och lusthus. Bostadshuset gavs en ny barockfasad och ett antal andra byggnader flyttades till området. Fyra av dessa berättade om det gamla riksdagssystemet indelat i adel, präster, borgare och bönder. 1892 invigdes Kulturen som Sveriges och världens andra friluftsmuseum efter Skansen i Stockholm. I byggnaderna visades samlingarna ordnade efter olika teman.[2]

Början av 1900-talet

Hans är 28 år 1900, han har redan hunnit gifta sig med sin fru Johanna, skaffat två barn och ett tredje är snart på väg. En driftig omtyckt karl som till och med hade hunnit bygga sig ett eget hus på Stadsbudsgatan i Lund som han döpte till Solhem. Ett stort hus med en stor fin trädgård, där man hade många stora och fina hallon, vinbär och päron buskar och träd. Han hade också byggt ett uthus där man hade kaniner och höns. Hans och hans familj levde väldigt bra då de aldrig hade några större problem med ekonomin och de hade alltid mat på bordet. Med tanke på att Lund var en väldigt stor stad så fanns det stadsdelar med väldigt stora fattigdoms problem som tex.  Nöden där det framförallt gick kvinnor och barn runt på gatorna och svalt, då de inte hade råd att skaffa sig mat.

I början av 1900-talet var det stor bostadsbrist i Sverige framför allt i Stockholm. Detta kände man även av i Lund, där Hans vid den tiden nästan precis hade byggt ett hus. För han och hans familj bodde nämligen inte själva i huset. Han delade upp huset i fyra lägenheter, han och hans familj bodde i en och resten hyrde han ut. Men han var väldigt noga med vem som var hyresgäst och vem som var ägaren. Han lät inte hyresgästerna befinna sig i hans stora trädgård med alla grödorna, utan de fick utnyttja en liten gräsplätt med en bänk på framsidan av huset. Dock var inte trångboddheten i Lund lika grym som den var i Stockholm, där tio personer kunde bo i en etta.  Hans och hans familj hade det väldigt bra på den fronten då de bodde som mest sex personer i en trea.

Jag tror att andledningen till att Hans valde att bygga sitt hus i Lund var för att Lund var redan då en stor industristad. Man hade tryckerier, färgerier, tobaksfabrik, pianofabrik och garverier. Alltså tror jag han stannade kvar för att det fanns gott om jobb.

 

Hans som stadsbud

Hans som stadsbud

1903 blev jobb en stor fråga för Hans då han avslutade sin tjänst som vaktmästare på Kulturen i Lund och blev medlem i stadsbudsföreningen nr 1 i Lund. Han jobbade som stadsbud i hela 44 år för att sedan dra sig tillbaka. Då hade han blivit för gammal, eller som man skulle kallat det idag, han fick gå i pension. Om man hade översatt vad ett stadsbud var för något så kan man säga att det var dåtidens flyttgubbar. Fast det var så klart väldigt mycket mer slitsamt på den tiden då man inte hade någon mindre lastbil med en upp och ner sänkbar platta. Han fick istället köra runt med häst och vagn och fick bära massor med tunga grejer.

Några år senare,1911 blev han också ledamot av kyrkoområdet St. Peters klosterförsamling. Hans var en väldigt snäll och givmild person och enligt min mormor var han hela gatans morfar. Att vara hela gatans morfar var nog en stor anledning till att han 10 år senare blev vald till kyrkovärd. I tio år var han kyrkovärd och då var han med och bl.a. restaurerade Klosterkyrkan i Lund där man byggde till en sakristia i norra delen av kyrkan.

Världskrigen

Hans hann uppleva två världskrig. Jag kan tänka mig vilken skräck man ständigt levde med under dessa år. Hans blev aldrig inblandad i något av dessa krig då han varken var soldat eller sjukvårdare. Trots alla hemskheter som hände i världen så tror jag att detta var en ganska bra tid speciellt under andra världskriget då alla hans fem barn var vuxna och han började få barnbarn.

Första världskriget och dess kyttegravskrig drog med sig hela 8 miljoner soldater på fyra år. Då är det bara soldater som innefattas av den summan. Tänk alla andra människor runt omkring kriget. Andra världskriget var inte heller mycket bättre, det är det kriget i världshistorien som flest människor har dött i.

Lyckligt vis var Sverige ”neutralt” i krigen och man slapp allt elände som fanns runt om i världen. Men Lund blev ändå lite inblandat i det hela. Ett engelskt flygplan släppte den 18 november 1943  en bomb rakt ner i Bröderna Hanssons trädgårdsmästeri. Orsaken till att de engelska piloterna släppte bomben just där var för att de såg ett blänkande skimmer nere på marken och trodde att det var en sjö. De behövde inte bomben längre och ville göra sig av med den i sjön.  Anledningen till att engelsmännen trodde att det var en sjö var för att det var soligt ute och solen reflekterade på växthusets glas vilket gjorde att det tydligen såg ut som en sjö.

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

Rester av växthus som träffades av en bomb från ett brittiskt plan

SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund 1943 sa följande om händelsen i tidningen:

 

”Redan en kvart över nio på kvällen meddelade SJ:s trafikchef och stationsinspektör i Lund att ett främmande flygplan flög in över staden i låg höjd och fångades in av tre strålkastare. Flygplanet fortsatte in norrut över bangården där det fällde ungefär 50 brandbomber. Som genom ett under orsakades ingen större skada på vare sig människor eller materiel utan endast ett par smärre tågförseningar”

Slutet av berättelsen

Den 1 april 1954 tar Hans sitt sista andetag. Dödsorsaken var lunginflammation. Hans hann vara med i en tid där det hände massor med saker och samhället utvecklades enormt.

Han hann vara med om att ett av världens största och lyxigaste skepp Titanic byggdes, han hann även vara med om att det sjönk. Han hann säkert lyssna på en LP skiva, sätta in sina matvaror i ett kylskåp istället för att ha dem i skafferiet i farstun, vara med när det första nobelpriset delades ut i Stockholm, tvätta den första tvätten i en elektrisk tvättmaskin, se någon köra en bil och vara med om två krig.

Medellivslängden i Sverige 1954 var ca 70 år. Hans blev 81 år alltså 11 år mer än medellivslängden. Han hade ett litet knep för att leva länge och det var att ta en sup, äta rökat fläsk och snusa generalsnus varje dag. Kanske hjälpte det, han levde i alla fall längre än sin fru Johanna som dog när hon var 60 år.

 

 

Hans Anderssons dödsannons

Hans Anderssons dödsannons

Källor:

 

Informationsverige.se, Bilderisyd.se, Forum.skalman.nu, Min och din historia häfte, Ne.se och min mormor Ingrid Bengtsson. Bilder i familjens ägo.